Är du besviken på mig nu mamma?
Det frågade min dotter mig med tårarna i ögonen och gråten i halsen i morse efter att hon tagit mod till sig och berättat. Berättat att hon nog vill köpa sig en annan examensklänning än den hon så omsorgsfullt valde ut efter en eftermiddags hets på stan. Hon säger att det är slös med pengar och onödigt. Hon har rätt i det hon säger men vem är jag att neka henne att köpa det hon vill ha för sina egna slantar. Förmodligen har hon lärt sig något viktigt av detta, men besviken på henne? Aldrig!!! :)
Fredag
Lata fredag
Soliga fredag
Varma fredag
Fräcka fredag
Lovande fredag
I morgon är det lördag och det kan bara bli bättre!
Grattis min "lilla" tös!
Varje dag skattar jag mig lycklig som fått ynnesten att vara hennes mamma.
Hon berikar mitt liv, hon fyller det med mening och glädje!
Att vara förälder är ingenting att ta för givet, det är något man ska förtjäna att vara.
Föräldraskapet är inte för alla, det är för de som ger av sig själva, sin kunskap och kärlek utan att förvänta sig något tillbaks. Det är för de som med glädje tar hand om sitt sjuka barn och tröstar det när hon är ledsen. Det är för de som engagerar sig, sätter gränser. De som visar på vilka alternativ som finns och vilka konsekvenser de ger men som ändå låter barnen prova sin egna väg.
Ett barn ska aldrig behöva vara utan kärlek och trygghet och om någon frågar min tös vet jag att hon skulle svara att hon älskar mig, känner sig älskad och trygg hos mig. Ett bättre betyg går inte att få i min värld!
Grattis min älskade dotter på din dag!
Nu är den äntligen på plats
som ett monument över min systers liv och död.
Något slutgiltigt,
något som alltid kommer finnas kvar.
Den är vacker men ändå enkel,
så som jag är säker på att Sonia hade velat ha den.
Nu känns graven mer som hennes,
en plats för eftertanke och reflektion.
Stress
När allt blir för mycket.
När kroppen protesterar,
skriker - snälla, ta det lugnt.
Lyssnar du då?
Jag gör det inte,
jag kör vidare,
gasar hårdare,
fortare framåt.
Broms, finns det?
Ibland kan ett hjärta gå i tusen bitar om och om igen!
Att rättivsan är sällsynt här i världen har jag fått erfara genom förlusten av så väl min älskade farbror som min älskade syster då cancern tog dem båda från oss. Detta är jag medveten om varje dag, något jag håller på att lära mig leva med men något jag förmodligen aldrig till fullo kommer kunna acceptera. Min lilla syster som jag gråter över, som jag skrattar till minnet av, som jag är arg på men som jag mer än allt önskar fanns kvar hos mig. Mitt hjärta går sönder varje dag av saknaden men det helas också av kärlken.
Här om dagen fick jag så beskedet, det ofattbara och grymma beskedet att min vän K förlorat sin son, enbart fem dagar gammal. Han föddes med en kromosomrubbning som heter Edwards syndrom och vad jag förstår är döden oundviklig. Denna goda människa, denna fina mor, denna kärleksfulla individ förlorade sin son lika hastigt som hon fick känna hans hjärta slå. Vari finns rättivsan i att låta en mamma föda ett barn, uppleva den enorma kärleken för att i nästa stund bli berövad den och lämnas kvar med tomheten? Mitt hjärta gick i tusen - igen! Allt detta orättivisa och jävliga till trots vet jag att K är en kämpe och en positiv individ som med hjälp av sin man, sin son, sin familj och sina vänner kommer klara detta. All min kärlek, värme och styrka till dem alla!
Ingen bör lägga sin nedslagen av dagen varför jag säger att idag har varit en bra dag, en dag som nu är på väg mot sitt slut. Ta med leendet till sängs och dröm vackra drömmar!
Sommar i P1 - rösta på Christer!
Hjälp min vän Christer att bli lyssnarnas sommarvärd i Sveriges radio P1 den 15 juli, rösta på http://www.sr.se/sommar
Christer är en av de människor som jag fullkommligt avgudar och att lyssna när han talar är som poesi i mina öron. Få saker skulle göra mig gladare nu än att få veta att han vinner omröstningen.
Ni har inget val - rösta så vi alla får ynnesten att njuta av lite trevligt filosofiskt sommarprat!
Rättfärdighet är ta mig fan den största synden!
En sjuk hjärna kan förvisso inte förväntas agera på ett annorlunda sätt,
antar jag.
Vissa människor anser sig alltid ha rätten att göra som de vill,
moral och lag till trots.
Inte fan blir jag förvånad över hans handlande,
inte det minsta.
Egentligen är han rätt skrattretande den lilla "ingentinget".
Jag vill, jag tycker, jag behöver, jag tar det jag vill ha - är vanligt hos dessa rättfärdiga idioter,
den här "mannen" är inget undantag.
Mitt agg och min ilska är ingenting i jämförelse med det en annan liten individ känner för dig.
Dina rättigheter är ingenting i jämförelse med dina skyldigheter!!!
Du har redan förbrukat och förstuttit dina chanser för all framtid!!!
Du kan rättfärdiga ditt handlande hur mycket du vill men faktum kvarstår - du är INGENTING!
Dagar som dessa!
Jag vill såhär publikt gratulera änglasyster Sonias bästis Maria och hennes sambo M som den 21 maj blev föräldrar för andra gången - nu till en liten tös. Jag blev så glad och vemodig på en och samma gång när jag fick beskedet. Lycklig över att allt gått väl och att den lilla äntligen hittat ut till oss. Ledsen över att Sonia inte får vara här och se det lilla underverket som jag vet att hon hade velat. Sonia hade själv inga planer på att bli mamma men hon älskade sina syskonbarn och sina vänners barn villkorslöst. Hon var en sådan där omhändertagande person som samtidigt gärna ville lära barnen om etik, moral och ödmjukhet. Självklart ville hon vara sådär lite härligt störd också, precis sådär som hon var när hon la den sidan till. Hur som haver vill jag hälsa lilla tösen välkommen till världen och önska föräldrarna all lycka med sin lilla familj. All kärlek till er!
Pappa är helt sänkt - jag vet inte riktigt hur jag ska hjälpa honom när hans kropp sviktar. Det gör mig så ont att se min idol bli mindre och få ondare för var dag. Kärleken räcker inte till för att hela honom.
Positivitet måste vara ledordet - titta bara på allt det vackra runtomkring!
Detta är kärlek för mig!
Tankar...
Det är en svår uppgift att behöva ta plats men inte riktigt veta hur.
Känslan av att veta att jag måste,
för hennes skull.
för min skull.
Det är dags att ta tag i det jobbiga nu,
jag vet att jag inte har något val,
men hur?
Idag har Sonias sten kommit till stenhuggaren - en obehaglig känsla sprids inom mig.
Nu blev allt så påtagligt igen.
Det är det förvisso hela tiden,
men inte såhär,
det är så jävla fel!
En ständig oro över allt som sker och nu särskilt över min kära pappas onda.
Det måste ske en förändring och det mycket, mycket snart.
Jag älskar dig lilla pappa!
Ljuspunkter: min dotters mål i fotbollen, vårsolen och hemmets lugna vrå
Nu är det vår!
Inte för att det börjar bli knoppar på buskar och träd,
inte för att vårblommorna står i full prakt i slänter och rabatter,
inte för att solen värmer oss med sina smeksamma strålar,
utan för att fotbollssäsongen är igång på allvar!
Skadad fotbollsmorsa - med all sannolikhet!
Jag överlevde!
Oj då, vad har denna bild med skidåkning att göra? =)
Påsken i intågande
Födelsedagar kommer och går på löpande band
Bättre sent än aldrig!
Ibland händer saker som inte går att styra över, de sveper dig med utan att du har en chans att välja. Ibland är det svårt att stanna upp, och frågan är om det ens är ett val som skulle gå att göra medvetet i en sådan situation. Jag älskar att svepas med, det gör mig levande. Levande och galen!
Bättre sent än aldrig... Min underbara vän Milla fyllde aktningsvärda 40 år i lördags och jag vill givetvis genom min blogg gratulera henne som person och som den underbara naturkraft hon är. Vi var ett gäng som ville uppvakta henne på den stora dagen som blev lyckad på alla sätt och vis. Grattis vännen min!
Tindrande ljus på systers grav denna kväll!
Tack för alla tindrande ljus som lyser upp i kvällen!
Grattis älskade syster - var du än är!
Jag försöker minnas dina tidigare födelsedagar men den enda som fastnar för min inre blick är din förra, din sista. Du log och kämpade tappert fast du hade ont, var trött och svullen i kroppen av allt kortison du ätit. Du blev så glad över din kamera som Kim givetvis valt ut - det var viktigt att den skulle vara fin och bra, passa dig helt enkelt. Du fick ett silverhalsband med en cirkel med inskriptionen "belive". Det halsbandet bär jag idag, för jag vill så gärna tro på att det goda och positva vinner även om jag inte är där ännu. Det jag framförallt minns är att det var en strid ström av vänner och bekanta som kom över för att gratulera dig, fler än vanligt och jag tror att många misstänkte och befarade att det skulle vara sista gången de fick komma och hylla dig. Jag vet också att du på något vis visste att det skulle bli din sista födelsedag, hur du kunde veta kan bara du svara på, men jag antar att det inte längre spelar någon roll?
Kära syster, i morgon skulle du fylla 31 år. Hur sjukt och sorgligt är det inte att du inte fick uppleva den dagen? Hur hemskt är det inte för mamma, pappa, Kim och övriga som älskade dig att inte få fira den dagen med dig i livet? Ja Sonia, jag vet att du skulle säga att vi inte är de första som upplever sorgen över att förlora någon och att vi vacker bara får ta oss igenom den och rycka upp oss för fan. Klart vi ska rycka upp oss - så småningom...
Jag jobbar sent i morgon men sedan kommer jag och hälsar på "dig" vid din grav en stund. Jag vill bara sitta hos "dig" en stund och försöka finna den inre friden igen. Kanske följer någon med mig, kanske är jag själv, det viktiga för mig är bara att få fira födelsedagen på något vis.
Det finns så mycket jag skulle vilja berätta också som skulle göra dig glad, som att vi ska ha en hejdundrande fest för Milla på lördag, jag vet att du hade velat vara med och partat. Mamma och pappa har bestämt att de vill bekosta mitt körkort, nu ska det äntligen bli av - ja det är på tiden. Jag blev lovad förlängt vikariat vilket betyder att jag kommer få min riktiga semester i sommar på flera år, tänk vad jag och lillan ska mysa tillsammans. Din bästis ska snart ha sitt andra barn, visst är det helt fantastiskt!
Du förstår lilla Jojis, jag saknar dig var dag, älskar dig var stund!
Kram Vanjis
Jag hör inte längre orden runtomkring,
allting klingar så dovt i mitt inre.
Jag ser inte längre vägen klart framför,
min blick är förblindad av tårar.
Den dagen du försvann från jorden,
tappade jag min förmåga att skratta och le.
Ingenting doftar längre av ljuvliga rosor,
och det mesta känns hårt, vått och kallt.
Allt som skett är ofrånkomligt,
oåterkallerligt - över.
Allt är bortom jorden,
och jag har inte förmågan att se.
Sonia Elisabeth,
ditt fina namn.
Hur jag än ropar,
når orden aldrig fram.
/Vania
Tjejer - vad trevligt vi har det tillsammans!
Me & Linda
Linda & Milla
Thilde & jag försöker oss på en "Singstar" till ABBA-musik
Tre på natten gick vi hem...trötta och galna :)
Blond - it's funnier that way!
Vänskap
Någoting starkare än det vassaste stål som dragits på en klinga.
Orden som klingar i örat,
som den vackraste oskrivna poesi.
Styrkan ligger i det obegipbara och fragila begreppet
som de flesta söker och få finner.
Har du en gång mött det förstår du värmen,
förstår du djupet i innbörden vars boksäver lyder - väskap!
