Idag läste jag i VLT var det en dödsannons som fångade mitt intresse.
Nu har det hänt igen, ytterligare en människa har fått ge upp kampen mot cancer.
Jag läser det varje dag men hoppas någonstans att jag ska slippa se ett namn på något jag känt,
eller som i det här fallet - pappan till någon jag kände som ung.
Tårarna börjar rinna på en gång och jag kan så väl relatera till sorgen och hjälplösheten som de måste uppleva.
Mitt hjärta blöder med alla som i skrivande stund sörjer någon som dött, någon som har ont, någon som är på väg att ge upp, någon som kämpar i motvind. Tro mig, sörjandet fyller sin funktion och även om det inte blir bättre med tiden så ändrar sorgen skepnad. Den blir på något vis uthärdlig om än förbannat jävligt ond.

Fick även ett samtal här om dagen där en kompis berättade om ond, bråd död.
Samtalet gick rätt in i mitt hjärta.
Fy fan vad otäckheter det händer hela tiden.
Är det meningen att man inte ska kunna ta ut pengar från en automat utan att bli skjuten till döds?
Vara tvungen att lämna en fru och två små barn utan pappa?
Jag är så himla glad och tacksam att jag har mitt liv och min hälsa kvar.

Tänker på er alla som har sorg i denna stund, kämpa på för allt vad ni är värda!

Have you ever fed a lover with just your hands
Closed your eyes and trusted
Just trusted

Have you ever thrown a fistfull of glitter in the air
Have you ever looked fear in the face and said, "I just don’t care"

It's only half past the point of no return
The tip of the iceberg
The sun before the burn
The thunder before the lightning
The breath before the phrase
Have you ever felt this way

Have you ever hated yourself for staring at the phone
Your whole life waiting on the ring to prove you're not alone

Have you ever been touched so gently you had to cry
Have you ever invited a stranger to come inside

It's only half past the point of oblivion
The hourglass on the table
The walk before the run
The breath before the kiss and the fear before the flames
Have you ever felt this way

La la la la
La la la la

There you are
Sitting in the garden
Clutching my coffee
Calling me sugar
You called me sugar
Oh
Oh
No
No
No

Have you ever wished for an endless night
Lassoed the moon and the stars 
And pulled that rope tight

Have you ever held your breath 
And asked yourself, "Will it ever get better than tonight
Tonight"

Vad har du för rätt att komma här och störa i mitt liv?
Vem gav dig mandat att påverka mig?
Försvinn från mitt huvud,
ge dig iväg dit du kom från,
är du snäll.
Inget gott kommer någonsin födas ur detta,
det känner jag djupt inom mig.
Vågar du påstå något annat,
utmanar du mig?
Jag vill bara skrika - gå här ifrån!
Jag vill bara skrika - kom hit och stanna!