Jag blir rent äcklad av att han ens har mage att höra av sig över huvud taget.
En sjuk hjärna kan förvisso inte förväntas agera på ett annorlunda sätt,
antar jag.
Vissa människor anser sig alltid ha rätten att göra som de vill,
moral och lag till trots.
Inte fan blir jag förvånad över hans handlande,
inte det minsta.
Egentligen är han rätt skrattretande den lilla "ingentinget".
Jag vill, jag tycker, jag behöver, jag tar det jag vill ha - är vanligt hos dessa rättfärdiga idioter,
den här "mannen" är inget undantag.

Mitt agg och min ilska är ingenting i jämförelse med det en annan liten individ känner för dig.
Dina rättigheter är ingenting i jämförelse med dina skyldigheter!!!
Du har redan förbrukat och förstuttit dina chanser för all framtid!!!
Du kan rättfärdiga ditt handlande hur mycket du vill men faktum kvarstår - du är INGENTING!

Idag har jag fått vara i skogen och busat med "mina" barn, fikat i det gröna, ätit mellanmål utomhus och lekt med barnen utomhus ända fram till klockan sex. Ni hör ju själva vilken fantastisk dag i solen. Att sedan få se stjärnorna i barnens ögon är all belöning jag behöver.

Jag vill såhär publikt gratulera änglasyster Sonias bästis Maria och hennes sambo M som den 21 maj blev föräldrar för andra gången - nu till en liten tös. Jag blev så glad och vemodig på en och samma gång när jag fick beskedet.  Lycklig över att allt gått väl och att den lilla äntligen hittat ut till oss. Ledsen över att Sonia inte får vara här och se det lilla underverket som jag vet att hon hade velat. Sonia hade själv inga planer på att bli mamma men hon älskade sina syskonbarn och sina vänners barn villkorslöst. Hon var en sådan där omhändertagande person som samtidigt gärna ville lära barnen om etik, moral och ödmjukhet. Självklart ville hon vara sådär lite härligt störd också, precis sådär som hon var när hon la den sidan till. Hur som haver vill jag hälsa lilla tösen välkommen till världen och önska föräldrarna all lycka med sin lilla familj. All kärlek till er!

Pappa är helt sänkt - jag vet inte riktigt hur jag ska hjälpa honom när hans kropp sviktar. Det gör mig så ont att se min idol bli mindre och få ondare för var dag. Kärleken räcker inte till för att hela honom.

Positivitet måste vara ledordet - titta bara på allt det vackra runtomkring!

Ibland önskar jag att livet inte vore så kompicerat.
Det är en svår uppgift att behöva ta plats men inte riktigt veta hur.
Känslan av att veta att jag måste,
för hennes skull.
för min skull.
Det är dags att ta tag i det jobbiga nu,
jag vet att jag inte har något val,
men hur?

Idag har Sonias sten kommit till stenhuggaren - en obehaglig känsla sprids inom mig.
Nu blev allt så påtagligt igen.
Det är det förvisso hela tiden,
men inte såhär,
det är så jävla fel!

En ständig oro över allt som sker och nu särskilt över min kära pappas onda.
Det måste ske en förändring och det mycket, mycket snart.
Jag älskar dig lilla pappa!

Ljuspunkter: min dotters mål i fotbollen, vårsolen och hemmets lugna vrå

Jag var ju som bekant en aningen tveksam till att ställa mig på ett par slalomskidor igen efter sjutton år men nu vet jag bättre. Det var en skön frihetskänsla och nu vilar bara frågan kvar i mitt huvud om varför jag väntade så länge som jag gjorde. En ljuvlig påskhelg är till ända och jag är så tacksam för mina goda vänner som förgyller tillvaron!












Oj då, vad har denna bild med skidåkning att göra? =)

Av tradition är jag bunden att åka bort från Västerås över påsk. Detta åtagande är inte på något vis tyngande utan enbart förknippat med härliga minnen tillsammans med min bonusfamilj. Säfsen - here we come! Dessutom har jag i ett svagt, berusat ögonblick eventuellt lovat att ställa mig på ett par slalomskidor för första gången på sjutton år. Dumhet eller ren galenskap kan diskuteras i stugorna, jag frånsäger mig allt ansvar på den punkten. Förresten, vem är jag att neka min dotter och bästis ett gott skratt på min bekostnad? Precis min tanke - skratta tills ni kräks för allan del...:)

EN GLAD & ÄGGANDE PÅSK ÖNSKAR JAG ER!

Halva min släkt fyller i månaderna mars och april vilket betyder att periodvis är det hektiskt med alla som ska uppvaktas till höger och vänster. Torsdagen den 2 april fyllde lilla pappa 62 år vilket givetvis var värt att firas även om han helst skulle låta bli om han fick välja. Jag tycker dock att med hans alla kroppliga problem är varje år till i livet en bedrift, så grattis lilla pappa. I lördags, närmare bestämt den 4 april var det så min tur att fylla halvjämt med mina 35 år - grattis Vania. Fast jag hade tänkt låta bli så kom jag inte undan att bli firad av mina kära vänner och min familj, tack alla ni som uppvaktade mig på bästa sätt. Idag den 8 april fyller så systerdotter Jennifer hela 11 år. Ibland när jag blundar undrar jag var alla år tagit vägen men i samma stund som jag tittar på min förslappade kropp så förstår jag att de faktiskt har passerat även om jag inte varit med på tåget hela vägen så att säga... I morgon skulle mormor ha fyllt år om hon fortfarnade varit i livet och på måndag den 13 april fyller kära svågern Kim år vilket också måste firas på ett eller annat sätt. Utöver kära släkten så har jag faktiskt ett par vänner som också vill klämmas in i detta födelsedagsstim. Grattis på oss alla! :)