Ytterligare en dikt av Sonia
Gråt inga fler tårar.
Jag orkar inte se dig ledsen mer.
Jag vill finna glittret som förr fanns i dina ögon.
Jag vill höra dig skratta och se hur du ler.
Ingen sorg borde längre tynga ned dig.
Det är glädjen som i ditt ansikte hör hemma.
När ska jag få känna din värme igen?
När ska jag åter få höra din ljuva stämma?
Dina tårar slutar inte att rinna.
Inte ens vid synen av en maskerad.
Är du evigt förlorad?
Kommer du aldrig igen att vara glad?
Sonia 1998
Jag orkar inte se dig ledsen mer.
Jag vill finna glittret som förr fanns i dina ögon.
Jag vill höra dig skratta och se hur du ler.
Ingen sorg borde längre tynga ned dig.
Det är glädjen som i ditt ansikte hör hemma.
När ska jag få känna din värme igen?
När ska jag åter få höra din ljuva stämma?
Dina tårar slutar inte att rinna.
Inte ens vid synen av en maskerad.
Är du evigt förlorad?
Kommer du aldrig igen att vara glad?
Sonia 1998
Tack alla underbara tjejer!
Ikväll har jag blivit firad av ett gäng tjejer för att jag tagit min lärarexamen, gissa om det värmer mitt hjärta?! Jag ska få gå på massage och bada romeskt, jag ska få handla kläder och köpa skönhetsprodukter för presentkort på diverse butiker. Så tusen tack för att ni anser det värt att fira mig, lilla mig, jag älskar er hela bunten!!!
Idag vill jag också passa på att säga grattis till lilla Bea som fyller år, inte trodde jag att någon från "Sonias gäng" någonsin skulle bli vuxen. Du har motbevisat mig, du har inte bara blivit vuxen, du är en vacker, generös och go kvinna också, så grattis på din dag.
Tack Marie för dikten också!
Vania, min lilla gumma.
Nu är det slut på att flumma.
Tjäna egna pengar i ett yrke som du gillar.
Och inte bara (som tidigare) lära ut bland stora killar.
Att du kommer lyckas bra i din nya karriär det vet vi ju alla,
nu när du dig för fröken ska kalla.
Och vi är ju inte gänget som som spottar i glaset med bira.
Vi vill nu ta tillfälle att din examen fira.
Nu har jag bladdrat på,
om inget alls igen då.
Avslutar med att hurra dig Vania vår underbara tjej.
Idag vill jag också passa på att säga grattis till lilla Bea som fyller år, inte trodde jag att någon från "Sonias gäng" någonsin skulle bli vuxen. Du har motbevisat mig, du har inte bara blivit vuxen, du är en vacker, generös och go kvinna också, så grattis på din dag.
Malin
Linda
Bea
Mary
Marie
Marianne
Milla
Jessica
Lisa
Ulrika
Lotta
Katja
Ann-Sofie
Linda
Bea
Mary
Marie
Marianne
Milla
Jessica
Lisa
Ulrika
Lotta
Katja
Ann-Sofie
Tack Marie för dikten också!
Vania, min lilla gumma.
Nu är det slut på att flumma.
Tjäna egna pengar i ett yrke som du gillar.
Och inte bara (som tidigare) lära ut bland stora killar.
Att du kommer lyckas bra i din nya karriär det vet vi ju alla,
nu när du dig för fröken ska kalla.
Och vi är ju inte gänget som som spottar i glaset med bira.
Vi vill nu ta tillfälle att din examen fira.
Nu har jag bladdrat på,
om inget alls igen då.
Avslutar med att hurra dig Vania vår underbara tjej.
Tankar om gammal vänskap
Jag hade en gång en vän, vi kan kalla honom A. A och jag träffades och det blev på något sätt en kärlek på en gång, vi gjorde det mesta tillsammans och framförallt trodde jag i min enfald att vi alltid skulle vara vänner. Kanske inte vänner som sågs eller pratade med varandra dagligen men vänner som skulle finnas i varandras liv. Tänk när vi hade våra galna upptåg på Power Meet, kvällar i telefonen, allt snack om våra dejter och andra intressenter, alla våra gräl, våra kramar, hur lätt vi pratade med varandra om allt. En dag för cirka ett och ett halvt år sedan träffade vännen A flickvännen M och försvann som från jordens yta. Detta är ett fenomen som man hör talas om lite då och då och det är i min värld alltid lika tragiskt när man väljer att stänga ute sina vänner för att man inte klarar av att stå upp för sin vänskap.
Jag har under hela denna tid ändå tänk att A säkert har sin andlening och att han åt minstonde hade kvar sin vänkap med U som han känt betydligt längre än han känt mig. När jag så träffar fröken U får jag höra att han även slutat höra av sig till henne...what the fuck?! Tänk att A har blivit allt det han föraktade, en liten fjolla utan egen vilja, en patetisk individ som dansar runt någon annas pipa för att slippa en konflikt. Jag känner mig heligt förbannad och kanske mest av allt då jag åt minstonde trodde han skulle höra av sig och beklaga Sonias bortgång, men inte ens det. Nej, en liten och ynklig individ är vad han blivit i mina ögon. För övrigt har jag också hört att han vänt sina killkompisar ryggen - han måste vara en mycket ensam man nu den goda A...
Jag 'änt bitter ja int...
I morgon kommer tjejerna bus över för att fira min examen, å vad jag längtar!
Jag har under hela denna tid ändå tänk att A säkert har sin andlening och att han åt minstonde hade kvar sin vänkap med U som han känt betydligt längre än han känt mig. När jag så träffar fröken U får jag höra att han även slutat höra av sig till henne...what the fuck?! Tänk att A har blivit allt det han föraktade, en liten fjolla utan egen vilja, en patetisk individ som dansar runt någon annas pipa för att slippa en konflikt. Jag känner mig heligt förbannad och kanske mest av allt då jag åt minstonde trodde han skulle höra av sig och beklaga Sonias bortgång, men inte ens det. Nej, en liten och ynklig individ är vad han blivit i mina ögon. För övrigt har jag också hört att han vänt sina killkompisar ryggen - han måste vara en mycket ensam man nu den goda A...
Jag 'änt bitter ja int...
I morgon kommer tjejerna bus över för att fira min examen, å vad jag längtar!
Förkyld men jobbar ändå
Inte är det ett dugg synd om mig inte! Jag har ett jobb att gå till med härliga ungar, trevlig personal och artiga föräldrar men nog fasiken hade jag önskat att jag skulle ha varit frisk och mitt vanliga, glada jag när jag började i måndags. Ingenting som inte lite alvedon och kortisonspray kan råda bot på hoppas jag.
I söndags fyllde min yngsta gudson 3 år och idag är det äldsta gudsonens tur att fylla tvåsiffrigt. Grattis säger jag till båda mina älsklingar men idag hoppade jag och lillan över tårtan då kära mamma M lämnade sitt jobb med ett härligt illamående inom sig. Nej tack till magsjuka säger jag snällt men bestämt :)
Helgen har varit mysig på alla sätt och vis, gått från en redig fylla till mys i soffan. Precis som en riktig helg ska vara med andra ord.
Ikväll blir det tidigt isäng för i morgon börjar jag jobba redan halv sju - hujedamig!
I söndags fyllde min yngsta gudson 3 år och idag är det äldsta gudsonens tur att fylla tvåsiffrigt. Grattis säger jag till båda mina älsklingar men idag hoppade jag och lillan över tårtan då kära mamma M lämnade sitt jobb med ett härligt illamående inom sig. Nej tack till magsjuka säger jag snällt men bestämt :)
Helgen har varit mysig på alla sätt och vis, gått från en redig fylla till mys i soffan. Precis som en riktig helg ska vara med andra ord.
Ikväll blir det tidigt isäng för i morgon börjar jag jobba redan halv sju - hujedamig!
Jag har fått en nominering
Tack Nippertipan för den fina nomineringen och att du tycker jag har en kreativ blogg!
Dikt från Sonia
Dessa saker gör mig glad:
En väns uppriktiga omtanke.
En katts lek med sin svans.
Förälskades glädjestrålande ansikten,
att svänga om i dans.
Solen som glittrar så vackert i snön.
Ljudet av barns härliga skratt.
Att se solen gå ned bakom bergen
och sedan kunna njuta av ännu en mystisk natt.
Att vakna upp en varm sommardag
med fest, sång och bad.
Att älska och bli älskad tillbaks,
sådant gör mig glad.
Dessa saker gör mig vred:
En väns beräknande svek.
Att tvingas höra om djurplågeri.
Evighetslånga bråk inom familjen.
En oskyldigt dömd som inte släpps fri.
Att se naturen förstöras mer och mer.
Ljudet av ett barns hjärtskärande gråt.
Att veta att man för våldet aldrig kan gå säker.
En närastående som mot mig felat, men som vägrar att säga förlåt.
En rolig tillställning som spårar ut totalt.
Länder som är tvugna att strida för fred.
Att inte ha någon att älska,
sådant gör mig vred.
En väns uppriktiga omtanke.
En katts lek med sin svans.
Förälskades glädjestrålande ansikten,
att svänga om i dans.
Solen som glittrar så vackert i snön.
Ljudet av barns härliga skratt.
Att se solen gå ned bakom bergen
och sedan kunna njuta av ännu en mystisk natt.
Att vakna upp en varm sommardag
med fest, sång och bad.
Att älska och bli älskad tillbaks,
sådant gör mig glad.
Dessa saker gör mig vred:
En väns beräknande svek.
Att tvingas höra om djurplågeri.
Evighetslånga bråk inom familjen.
En oskyldigt dömd som inte släpps fri.
Att se naturen förstöras mer och mer.
Ljudet av ett barns hjärtskärande gråt.
Att veta att man för våldet aldrig kan gå säker.
En närastående som mot mig felat, men som vägrar att säga förlåt.
En rolig tillställning som spårar ut totalt.
Länder som är tvugna att strida för fred.
Att inte ha någon att älska,
sådant gör mig vred.
Vilken förlust för VIK
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att om man vill ta sig vidare och spela med de riktigt stora pojkarna duger det inte med att släppa in fyra mål i sista perioden. Både VIK och Leksand hade elva skott var på mål i sista och VIK tabbade bort sig gång, på gång, på gång och då åker man på pisk. Det är inte okej att släppa en 3-1 ledning hemma, inte alls. Känner mig besviken, förmodligen ingenting emot vad killarna gör. Till deras försvar måste jag dock säga att huvuddomaren Johansson sög och var riktigt vek i sina dombeslut.
Väl hemma nu ska jag försöka plocka undan lite småkrafs, ta ner tvätten och eventuellt diska innan sängen kallar. Gud vad skönt det ska bli med en hel natts sömn, kanske har min begynnande förkylning gett sig iväg tills i morgon bitti, om inte så hoppas jag på att kurera den då.
Väl hemma nu ska jag försöka plocka undan lite småkrafs, ta ner tvätten och eventuellt diska innan sängen kallar. Gud vad skönt det ska bli med en hel natts sömn, kanske har min begynnande förkylning gett sig iväg tills i morgon bitti, om inte så hoppas jag på att kurera den då.
Livet är så förunderligt
Jag brukar säga att livet händer här och nu när du är fullt upptagen med alla vardagliga ting som att tvätta, laga mat, hjälpa barnen med läxan, prata med dina vänner, planera inför vad som komma skall. Det är ingen enkel sak men stundtals är det viktigt att stanna upp och andas in vad som sker, ge en liten stunds eftertanke till livet som är ditt att levas. I mitt liv händer det oerhört mycket saker just nu och jag vet inte om jag hinner med rent själsligt. Givetvis är kroppen med, den hänger väl med både till höger och vänster men allt måste med för att det ska bli riktigt bra, heltheten på något vis. Jag har fått jobb som jag börjar på på måndag, sista tentan ska in den här veckan sedan har jag min lärarexamen i handen, C-uppsatsen ska publiceras, min vän och familj ska flytta, jag har planer för mitt hem, mitt hjärta kämpar emot förändring och längtar efter den på samma gång, nya rutiner ska införas men mest av allt har jag en stor längtan inom mig om en resa till en vacker söderhavsö. Ja, livet är så förunderligt och fantastiskt ibland att orden saknas.
Ska jag verkligen behöva ta mig ut i blåsten idag när allt jag vill är att stanna i sängen och flyta iväg i tanken...
Ska jag verkligen behöva ta mig ut i blåsten idag när allt jag vill är att stanna i sängen och flyta iväg i tanken...
Vilken helg det blev
Helgen började redan klockan nio i fredags morse med besök som varade ända till kvällen. Helt otroligt att mötas igen efter alla år, ha så mycket att tala om, så många härliga minnen tillsammans. I min bok går i varje fall fredagen till min egen histore som en av de varmaste och mest givande dagarna i mitt liv.
Lördagen var det så äntligen dags att ta på partyblåsan, lägga ansiktet, dricka mängder med vin och jag tror vid närmare eftertanke att det blev ett par snapsar också. Varför skulla Yama och jag leka blygsamma när vi inte behöver? Glada i hågen begav vi oss ut i vimlet och givetvis ägde vi på vårt egna lilla vis. Kanske var vi inte i centrum av allas blickar som jag inbillar mig att vi varit stundtals genom åren men visst var vi bra. Vi rockade efter bästa förmåga och den var bra. Min kväll slutade med ett trött huvud på kudden och i efterhand har jag fått höra att min vän gjorde sig bekant med Gustavsbergsporslinet :)
Ska försöka få lite inspiration nu och skriva det sista på reflektionstentan som ska spegla mina tankar kring hela lärarutbildningen!
Lördagen var det så äntligen dags att ta på partyblåsan, lägga ansiktet, dricka mängder med vin och jag tror vid närmare eftertanke att det blev ett par snapsar också. Varför skulla Yama och jag leka blygsamma när vi inte behöver? Glada i hågen begav vi oss ut i vimlet och givetvis ägde vi på vårt egna lilla vis. Kanske var vi inte i centrum av allas blickar som jag inbillar mig att vi varit stundtals genom åren men visst var vi bra. Vi rockade efter bästa förmåga och den var bra. Min kväll slutade med ett trött huvud på kudden och i efterhand har jag fått höra att min vän gjorde sig bekant med Gustavsbergsporslinet :)
Ska försöka få lite inspiration nu och skriva det sista på reflektionstentan som ska spegla mina tankar kring hela lärarutbildningen!
Sonia min Sonia, vad vore jag utan dig?
Såhär när utbildningen är så gott som över kan jag inte låta bli att reflektera lite kring min väg till att bli färdig(?)utbildad lärare. Som jag har skrivit tidigare var det inget självklart val för mig att gå den här vägen och det vet nog de flesta som känt mig genom åren. Hur kom det då sig att det ändå blev som det blev? Den största drivkraften var helt klart att jag inte kände mig nöjd med vad jag hade åstakommit i mitt liv. Jag var 30 år och hade inget mål med mitt liv och vad jag ville förutom att vara mamma till Thilde. Det är var inget mål som fyllde mig med tillräcklig tillfredställelse, jag var tvungen att bli någon också, ha en karriär att känna mig stolt över och trygg i. Så, lärarutbildningen, hur kom det sig? Hela mitt vuxna liv har jag fått höra hur bra jag är med barn, att jag borde arbeta med barn och ungdommar, hur de respekterar och lyssnar på mig, hur de tyr sig till mig. Med alla dessa ord ringades i huvudet samtidigt som min bästa väns man blev klar med sin lärarutbildning, fick jobb och var så nöjd med sitt val, bestämde jag mig för att prova den vägen jag med. Nervös som bara den gjorde jag högskoleprovet med resultatet 0.8. Ungefär där de fleste brukar ligga första gången de skriver men jag kände mig nog ganska så inkompetent ändå även om svenskan och engelskan gick bra. Jag bestämde mig för att söka språk-och språkutveckling i första hand och jag kom in!?!?!? Vad var det som hände? Skulle jag bli lärare, skulle jag klara det. Givet jävla vis skulle jag klara det! Finns det någon ådra som är genomgående i min släkt så är det envisheten och den har jag så det räcker till och blir över.
Vad har jag då haft för stöttning under dessa år? Ingen i min familj har någonsinn läst på högskola/universitet varför allt jag gjort varit som rena grekiskan för dem vilket är ganska självklart. Jag har haft fantastiskt stöttning i min mamma som har hjälpt mig med Thilde otaliga dagar/kvällar/nätter för att jag skulle få plugga ifred, min väninna och hennes man har hjälpt mig med litteratur och egna erfarenheter kring studier. Mina vänner har talat om för mig att jag är duktig och kommer att lyckas. Min pappa har varit stolt över mig, precis som min mamma, tack! Min dotter har varit snäll som stått ut med en tjurig mamma som har motat bort henne från datorn, bett henne vara tyst och hålla sig ur vägen otaliga gånger under åren. Tänk vilken mamma man är :) Men framförallt måste jag framföra mitt tack till min älskade lilla Sonia som varit den som helt självklart trott på mig som det mest enkla sak i världen. För henne har det ibland tett sig givet att jag ska lyckas med det jag företagit mig. Jag önskar att jag hade hälften av den anda som hon besatt i livet. Givetvis ska jag i mitt yrkesliv såväl som mitt privata liv försöka lyfta mig själv ibland och förstå att jag är bra och duger som jag är. Självklart kan jag alltid utvecklas och bli bättre men jag ska tro på mig själv och min duglighet - precis som Sonia alltid gjort! Hon gjorde mig till en bättre människa och för det är jag evigt tacksam.
Vad har jag då haft för stöttning under dessa år? Ingen i min familj har någonsinn läst på högskola/universitet varför allt jag gjort varit som rena grekiskan för dem vilket är ganska självklart. Jag har haft fantastiskt stöttning i min mamma som har hjälpt mig med Thilde otaliga dagar/kvällar/nätter för att jag skulle få plugga ifred, min väninna och hennes man har hjälpt mig med litteratur och egna erfarenheter kring studier. Mina vänner har talat om för mig att jag är duktig och kommer att lyckas. Min pappa har varit stolt över mig, precis som min mamma, tack! Min dotter har varit snäll som stått ut med en tjurig mamma som har motat bort henne från datorn, bett henne vara tyst och hålla sig ur vägen otaliga gånger under åren. Tänk vilken mamma man är :) Men framförallt måste jag framföra mitt tack till min älskade lilla Sonia som varit den som helt självklart trott på mig som det mest enkla sak i världen. För henne har det ibland tett sig givet att jag ska lyckas med det jag företagit mig. Jag önskar att jag hade hälften av den anda som hon besatt i livet. Givetvis ska jag i mitt yrkesliv såväl som mitt privata liv försöka lyfta mig själv ibland och förstå att jag är bra och duger som jag är. Självklart kan jag alltid utvecklas och bli bättre men jag ska tro på mig själv och min duglighet - precis som Sonia alltid gjort! Hon gjorde mig till en bättre människa och för det är jag evigt tacksam.
Tack Sonia!!!
Tack för alla gratulationer!
Jag säger ju det och jag säger det igen - vilka fantastiska vänner jag har! Gratulationerna haglar och jag kan inte annat än känna mig ödmjuk över allt beröm jag har fått under dessa år och alla ni som trott på mig. Blev faktiskt glad när jag läste en kommentar från gårdagens inlägg där en person inte hade trott det om mig men var ödmjuk nog att erkänna att denna haft fel och gratulerade mig. Jag är inte förvånad att den personen inte trott på mig med tanke på att alla som känt mig innan jag blev såhär "vuxen" vet att jag och skolan var en ganska dålig kombination. Känns skönt att saker och ting kan ändras, det är jag faktiskt ett bevis på. Skolan är kul, förbannat jävla rolig till och med. Att lära sig, att insupa kunskap och uppnå förståelse är en riktigt skön känsla!
Nu väntar jag bara på att få skriva på mitt jobbkontrakt så börjar jag jobba den 19:e!
Skål!
Nu väntar jag bara på att få skriva på mitt jobbkontrakt så börjar jag jobba den 19:e!
Skål!
Yes, nu är jag klar!
Idag, cirka halv tre blev c-uppsatsen godkänd och jag kan därmed kalla mig LÄRARE!!! Vill bara ge mig sjävl en stor eloge till att ha klarat utbildningen och dessutom på ett föredömligt vis om jag törs vara lite osvensk i mitt uttal!
Jag vet helt säkert att Sonia är stolt över mig och det värmer ända in i själen!
Nej, lite vin för att fira!
Jag vet helt säkert att Sonia är stolt över mig och det värmer ända in i själen!
Nej, lite vin för att fira!
En dikt till min vän Milla!
Den är något sen, tanken var att hon skulle ha fått den till jul men den kommer nu i stället :)
Milla min vän Du är värd din vikt i guld.
Tänk vad underbar det kommer att kännas när Du äntligen kommer förstå,
att Du har rätt att älskas för Din egen skull.
Du besitter underbara och fantastiska egenskaper,
som Du mer än gärna delar med Dig av.
Till mig och alla andra som gärna vill bli kallade Dina kamrater.
Det finns någonting som Du måste våga lita på
även om det kan vara svårt att släppa kontrollen.
Att min kärlek till Dig är uppriktig måste Du min vän förstå.
Du varma, givmilda och goda individ.
Att få vara Din vän är för mig så oerhört stort.
Att jag vill vara det i dag och i all evig tid.
Vania Ström december 2008
Milla min vän Du är värd din vikt i guld.
Tänk vad underbar det kommer att kännas när Du äntligen kommer förstå,
att Du har rätt att älskas för Din egen skull.
Du besitter underbara och fantastiska egenskaper,
som Du mer än gärna delar med Dig av.
Till mig och alla andra som gärna vill bli kallade Dina kamrater.
Det finns någonting som Du måste våga lita på
även om det kan vara svårt att släppa kontrollen.
Att min kärlek till Dig är uppriktig måste Du min vän förstå.
Du varma, givmilda och goda individ.
Att få vara Din vän är för mig så oerhört stort.
Att jag vill vara det i dag och i all evig tid.
Vania Ström december 2008
