Förlovning & kärlek
Så grattis älskade K och M - All lycka till er nu och i framtiden!
Sommaren har nu kommit
Lagom när min semester närmar sig med stormsteg. Jag visste det och jag njuter!!!
Jag och dotter har myst med Jojis en sväng på lunchen. Nyligen har jag och liten varit uppe på taket här på jobbet, vilken enormt vacker utsikt vi har över Västerås och Mälaren en dag som denna.
Skrivtorkan är ett faktum, har ingen ork just nu.
Huvudvärk
Soffan - here I come!
Världens bästa vän
Jag hörde talas om att någon behövde en slagborrmaskin...
Tillbaks till borren och fröken K- visst skulle jag nu kunna hävda att borren finns men inte är till utlåning vilket skulle göra mig till en lite gris, en elak liten sate. Då jag vill vara precis det motsatta säger jag till fröken K att jag mer än gärna lånar ut borrmaskinen till dig du söta. Tell me a day och jag tar med den till jobbet så kan du komma förbi och hämta den. Här snackar vi inte handy-man utan handy-woman med stort W. Ring mig, jag står i katalogen! :)
Igår premiärspelade jag spelet Buzz hemma hos syster och hennes sambo. Min dotter och systerson var också med och spelade detta fantastiskt roliga frågespel som bara måste upplevas. Bortsett från att min dotter lackade ur på slutet och visade att hon är en dålig förlorare måste jag säga att - wow vilket underhållande spel! Vad gäller min lilla dotter så trodde hon inte på allvar att hon skulle vinna men det är klart det blev jobbigt för en liten 9-åring att åka på stryk mot oss "vuxna". Faktum är att första omgången spelade hon riktigt bra, synd bara att det inte räckte till för att hålla hennes annars så goa humör på topp.
Äntligen fredag - längtar redan efter kvällens fruktiga vin!
Skalman
På lunchen nyss var jag ute sammanlagt tjugo minuter och under den tiden hade jag behövt - vara naken då solen stekte och värmde min kropp, haft paraply då det ösregnade samt en vindjacka för att stå emot den envisa blåsten.
Vädret är som jag - ombytligt!
Att räcka till och orka
Sorry mina härliga bekanta men fröken Vania är en trött och slagen tös för stunden. Ge inte upp, jag kommer tillbaks med ny energi och sprudlande glädje, jag ska bara vila lite och sova lite och sitta ner en liten stund... Just nu vill jag vara hos min syster och gosa varje dag - hon behöver mig och jag behöver henne men detta till trots finns inte orken var dag, inte gör det mig till en dålig syster eller vän, bara en lite trött och bekväm en. Tur att hon vet att jag älskar henne ändå. Vet ni, det är det som är det bästa med att känna en person så väl, man kan kosta på sig att vara ärlig, ja vara precis den man är! :)
Redan onsdag
Idag kom ett välkommet tillskott för mig i bloggvärlden då min väninna lilla Nippertippan från Soumi har bestämt sig för att börja blogga också, där kommer jag trivas, där kommer jag skratta och gråta åt hennes härliga humor och självironi. Läs henne gärna på http://metrobloggen.se/nippertippa.
Igår kom min kära syster hem från lasarettet, det var riktigt skönt att se henne i sin rätta miljö igen och kanske ännu roligare var att se hur hännes kära sambo fixade och donade hemma för att göra hemmet så användarvänligt som möjligt för henne. Han ställer verkligen upp och gör vad han kan - kärleken är ett faktum.
Igår var min dotter med sin gudmor och hennes familj, de badade och njöt av varandra medan jag var tvungen att jobba. Såna vänner är ovärdeliga, min M ÄR ovärdelig.
Åter till att vara sådär överdrivet trevlig och glad att jag kärks på mig själv i åtta timmar framöver... Tack och lov för Karin!
Väntan
Vissa dagar är bara en enda lång väntan på att få komma hem, hem för att i stort sätt inte göra någonting. Hem för att det är skönare att vara där än där du är nu. Idag är en sådan dag - en tisdag. Av någon outgrundlig anledning är just tisdagar såna fruktansvärt jobbiga dagar som känns evighetslånga, onödiga.
I morgon till lunch har jag jobbat hälften av mina fem veckor denna sommar, det känns förträffligt, rent ljuvligt faktiskt!
Syster ligger kvar på lasarettet efter den sista incidenten som skedde förra lördagen. Visst, hon är bättre och har inte lika ont vilket är enormt skönt då smärtan är det svåraste för mig som syster att stå ut med. Det till trots är hon så "liten och ynklig" min långa fina syster. Jag önskar jag kunde bära upp henne på mina axlar - då skulle vi dansa och hon skulle få sträcka ut sina långa spiror som som alltid varit så stolt över (med all rätt).
Solen tittar preics fram för första gången idag. Betyder det att sommaren är på intåg igen? Jag vill tro det!