Känner mig förrådd och förbannad.
Sådär riktigt arg som inte är nyttigt för vare sig kroppen eller sinnet.
Intressant hur du tycker att du har rätt att handla som du gjort,
men att leka är väl den äldsta sak i världen.
Att leka kommer så naturligt för vissa,
för dig.
Lika naturligt som att pissa på andras känslor?
Hala in,
kroka av,
kasta ner i djupet igen.
Nu är väl funktionen fylld,
förrådet fullt av ny kraft att orka lite till?
Tack så djävla mycket!

Grattis Sonia!
Kan du höra mig där du är?
Jag vill så gärna gratulera dig eftersom det är något jag alltid gjort.
Det känns så konstigt att inte kunna lyfta luren och säga det enkla ordet till dig.
Andra gången nu som jag ska ta mig igenom din födelsedag utan dig.
Jag måste få fira dig vackraste syster på det enda vis jag kan och det är genom att dricka en öl vid din grav i morgon efter jobbet. Jag behöver den stunden till att minnas och till att glädjas.
26 mars är din dag, det kommer alltid vara din dag.
Du fattas mig och jag därför måste jag hålla alla små bitar av dig vid liv.

Grattis Sonia Elisabeth!

Natten har knappt börjat.
Kvinnan har inte till fullo vaknat ännu.
Ändå är mina käslor till ytan komna.
Var ska jag göra av dem?
I vilket fack ska jag stoppa dem?
I facket där ingenting är viktigt,
eller där allt spelar roll?
Natten är min vän,l
till lika min fiende.
Vart ska jag ta vägen,
vart ska jag gå?

Egentligen går det över mitt förstånd att lillasyster Sonia har varit borta rent fysiskt från mitt liv i ett och ett halvt år. Tanken är helt befängd faktiskt. För hur är det möjligt att jag har fortsatt att leva när hon fattas mig? Hur är det möjligt att jag andas, skrattar, gråter och älskar var dag när hon inte är här och kan dela allt med mig?

Cancer, jag hatar ordet cancer! Jag vet att många förknippar begreppet med en ny chans till livet men för mig är cancer lika med död. Min farmor dog i cancer, min farbror dog i cancer, Sonia dog i cancer - känslomässigt logiskt är cancer väldigt dödligt. Jag är glad att jag inte förstod hur oerhört djupt hennes död skulle sätta sig hos mig när jag först fick veta hur sjuk hon var. Självklart hade jag ändå stannat här men vetskapen om smärtan som skulle följa hade med största sannolikhet gjort mig galen... Lilla vackra Jojis - tänk vilka minnen jag har av vår uppväxt och vårt liv tillsammans. Syskonkärlek hade vi massor av - massor! Älskar dig så mycket och kommer alltid hålla dig högst bland alla, levande som döda!

Tänk inte på det förflutna med ilska.
Vad för gott gör det dig?
Det blir till ett handikapp
som inte för något annat än ont med sig.

Du kommer att glömma bort att leva i nuet.
Alla värdefulla ögonblick går dig då förbi.
Om du inte sluter fred med det som har varit
kommer du aldrig att få ett liv i harmoni.

Skräm alla gamla spöken på flykt.
Njut av det du har nu, se din framtid.
Begrav ditt förflutna en gång för alla
om du någonsin vill finna frid.

Sonia 1998

Jag förstår ingenting.
Villrådig,
förvirrad,
skör,
orolig,
förbannad,
rädd,
men mest av allt känner jag en stor uppgivenhet.
Så satans less på att inte förstå.
Så oerhört trött på att inget veta.
Vem är jag mitt i allt?
Jag är också viktig - så varför känner jag det inte?
Kan du förklara för mig min vän?