Jag ligger hemma och är sjuk med feber och snoreri.

Snoreriet blev inte ett dugg bättre när jag öppnade och brevet som kommit och läste innehållet.

Min bortgågna lillesysters bästis har gift sig!!!

Bara det är helt underbart fantastiskt,

och ännu mer att hon vill att jag kommer på festen som hon och hennes man ska ha i början av sommaren.

Jag började gråta som ett litet barn.

Dels av glädje och dels av sorg.

Glädje därför det är fantastiskt att två människor funnit kärleken, fått två barn och sedan efter många år bestämmer sig för att göra slag i saken och gifta sig.

Sorgen består i att min älskade Sonia missar ytterligare ett fantastiskt ögonblik i sina vänners liv.

Jisses som hon hade älskat att vara med och givetvis skulle hon redan för fulla muggar sitta och fundera ut vad hon skulle hitta på till brudparet.

Ett är säkert, en dikt skulle hon deffenitivt komma med!

Klart jag vill gå på fest och i hjärtat tar jag med mig min lillesyster!