Idag har det varit en tung men lyckad dag
Som vanligt (i varje fall nu för tiden) har jag varit i vad jag kallar "Äckeltuna" då det är förknippat med timlånga ofta trista föreläsningar för min del. Idag måste jag dock säga att båda föreläsningarna för en gångs skull var rätt så givande även om tröttheten är en faktor och ögonen vill slå igen var eviga gång jag sitter och lyssnar på någon som pratar. Det har faktiskt inte att göra med att jag är ouppfostrad eller uttråkad, det är helt enkelt en automatisk tröttet som sätter in, den går helt enkelt inte att styra.
Ikväll har jag haft min storasyster på besök, ett besök och en diskussion som så många gånger förr inte resulterat i någon världsomvälvande. Hon fick berätta om sitt och jag om mitt och mina tankar vilket slutade med att hon kände sig anklagad och missförstådd av mig och alla. Jag försökte få henne att förstå hur jag ser och har sett på allt och jag hoppas att jag nådde fram. Vi hade någonstans behövt ett dygn att prata om allt men frågan är om det skulle leda till något gott i slutänden ändå? Hon säger att hon håller på att förändras, hon säger att det är på riktigt den här gången. För hennes och hennes barns skull hoppas jag att det är så, verkligen! Jag vet inte vad jag ska känna eller vad jag ska bry mig om det som sägs... Hon är min storasyster och givetvis önskar jag henne all lycka med sitt liv, sin kärlek och allt även om jag kanske inte kommer finnas så nära som jag hade gjort för fem år sedan. Kontentan av mötet är att vi står där vi alltid har stått men jag har fått bevis för att mitt blödiga hjärta ännu pumpar för syrran.
Efter att syster åkt hem började jag och lillan adventspyta här hemma. Alla som känner mig vet att detta görs poppande till Agneta (ABBA) och Lindas julskiva var eviga år. Den skivan är min och Sonias absoluta julfavorit som vi är uppvuxna med och numer älskar även min dotter den skivan. Givetvis tänkte jag på Sonia och fick den där ledsama men ändå glada känslan inom mig när jag tänkte på henne och hennes glädje inför advent och jul. Sonia avskydde all komers kring julen och den girighet den för med sig men hon älskade pysslet och den härliga känsla som den sprider in i hjärta och själ. Så i år pyntar jag för Sonia och tar med mig henne i hjärtat och tanken när jag smyckar mitt hem.
Jag älskar dig Sonia, tack så mycket för att du har funnits i mitt liv!
Ikväll har jag haft min storasyster på besök, ett besök och en diskussion som så många gånger förr inte resulterat i någon världsomvälvande. Hon fick berätta om sitt och jag om mitt och mina tankar vilket slutade med att hon kände sig anklagad och missförstådd av mig och alla. Jag försökte få henne att förstå hur jag ser och har sett på allt och jag hoppas att jag nådde fram. Vi hade någonstans behövt ett dygn att prata om allt men frågan är om det skulle leda till något gott i slutänden ändå? Hon säger att hon håller på att förändras, hon säger att det är på riktigt den här gången. För hennes och hennes barns skull hoppas jag att det är så, verkligen! Jag vet inte vad jag ska känna eller vad jag ska bry mig om det som sägs... Hon är min storasyster och givetvis önskar jag henne all lycka med sitt liv, sin kärlek och allt även om jag kanske inte kommer finnas så nära som jag hade gjort för fem år sedan. Kontentan av mötet är att vi står där vi alltid har stått men jag har fått bevis för att mitt blödiga hjärta ännu pumpar för syrran.
Efter att syster åkt hem började jag och lillan adventspyta här hemma. Alla som känner mig vet att detta görs poppande till Agneta (ABBA) och Lindas julskiva var eviga år. Den skivan är min och Sonias absoluta julfavorit som vi är uppvuxna med och numer älskar även min dotter den skivan. Givetvis tänkte jag på Sonia och fick den där ledsama men ändå glada känslan inom mig när jag tänkte på henne och hennes glädje inför advent och jul. Sonia avskydde all komers kring julen och den girighet den för med sig men hon älskade pysslet och den härliga känsla som den sprider in i hjärta och själ. Så i år pyntar jag för Sonia och tar med mig henne i hjärtat och tanken när jag smyckar mitt hem.
Jag älskar dig Sonia, tack så mycket för att du har funnits i mitt liv!
Typiskt tjejer
Idag när utvecklingssamtalet var färdigt, vilket för övrigt gick bra, och jag och lillan var på väg hem från skolan berättade hon att hon blivit ordentligt retad och utsatt för första gången. Till saken hör att dessa tjejer går i femman och de betedde sig riktigt illa mot min dotter som går i trean. Uppenbarligen var det en tös som påstått att min dotter sagt en sak som i själva verket kom från henne själv men detta kunde hon eller vågade hon förmodligen inte stå upp för. Nu råkar jag känna den här flickan och jag vet att hon är oerhört snäll och go vilket gör mig ännu mer ledsen när jag tänker på att hon förmodligen gjort något som kommer att sårar henne själv i slutänden också. Hur som haver berättade min dotter hur några tjejer ifrågasatte varför hon inte ville vara kompis med dem på "bilddagboken" varvid min tjej förklarade att hon knappt känner dem i verkigheten så varför ska hon vara kompis med dem på en sida på nätet? Tjejerna i femman ansåg att min dotter var taskig och dum mot en tjejs småsystrar och enligt dem får man inte vara dum mot de som är mindre. Min tös sa ingenting då men till mig sa hon att om det är så borde de inte ha fått varit taskiga mot henne heller. Vidare sa min tjej som jag är så stolt över att - till slut strundade jag i att lyssna på dem och fortsatta leka med mina kompisar i stället. Bra gjort säger mamma Vania!!! Ignorera dumheten så självdör den så småningom.
Tröttheten håller på att äta upp mig i skrivande stund och allt jag vill är att sova.
Förresten så har vi planerat och bestämt hur julen ska firas i år. Ingenting blir ju ändå som det har varit förut nu när Sonia inte finns mer så jag och lillan har bestämt att fira julen med min väninna och hennes dotter. Givetvis kommer även lilla mor vara med medan farsgubben har bestämt att han vill sitta i stugan och mysa. Så får det bli och jag längtar redan!
Tröttheten håller på att äta upp mig i skrivande stund och allt jag vill är att sova.
Förresten så har vi planerat och bestämt hur julen ska firas i år. Ingenting blir ju ändå som det har varit förut nu när Sonia inte finns mer så jag och lillan har bestämt att fira julen med min väninna och hennes dotter. Givetvis kommer även lilla mor vara med medan farsgubben har bestämt att han vill sitta i stugan och mysa. Så får det bli och jag längtar redan!
Raj raj
Men huga...här sitter jag och dricker vin i min ensamhet, eller ensam och ensam, Thilde är ju faktiskt hemma och hon har sin kompis som ska sova här.
Fick några SMS av min storasyster idag och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av alla motstridiga känslor som de väcker. Jag vet inte vad jag vill eller inte vill men en sak är säker, jag önskar så att hon kunde förstå att allt hon gjort någon gång måste komma ifatt henne. Jag förstår att hon har det svårt och tungt i den värld hon lever i, men min värld och min familjs värld är också tung och svår, vilket inte hon verkar förstå och kunna ta till sig. Jag vill vara en god syster men jag orkar inte hur mycket som helst, vet inte vad jag kan göra och framför allt vet jag inte vad hon ska kunna göra för mig...
Idag fick min fis mycket godis IGEN!!! Bortskämd är vad hon är, hoppas hon förstår att sätta värde på alla uppskattning hon får. Var för övrigt föbi lilla skruttans grav och tände ett ljus idag igen, det är så fint vid graven nu när ljusen brinner i snön och sprider sitt varma sken över kyrkogården. Har också pratat med min mor och far ikväll och hoppas innerligt att de båda förstå hur mycket jag älskar och uppskattar dem båda. Jag vore inte den jag är utan deras kärlek och stöd genom åren. Så tack mamma och pappa!!!
Fick några SMS av min storasyster idag och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av alla motstridiga känslor som de väcker. Jag vet inte vad jag vill eller inte vill men en sak är säker, jag önskar så att hon kunde förstå att allt hon gjort någon gång måste komma ifatt henne. Jag förstår att hon har det svårt och tungt i den värld hon lever i, men min värld och min familjs värld är också tung och svår, vilket inte hon verkar förstå och kunna ta till sig. Jag vill vara en god syster men jag orkar inte hur mycket som helst, vet inte vad jag kan göra och framför allt vet jag inte vad hon ska kunna göra för mig...
Idag fick min fis mycket godis IGEN!!! Bortskämd är vad hon är, hoppas hon förstår att sätta värde på alla uppskattning hon får. Var för övrigt föbi lilla skruttans grav och tände ett ljus idag igen, det är så fint vid graven nu när ljusen brinner i snön och sprider sitt varma sken över kyrkogården. Har också pratat med min mor och far ikväll och hoppas innerligt att de båda förstå hur mycket jag älskar och uppskattar dem båda. Jag vore inte den jag är utan deras kärlek och stöd genom åren. Så tack mamma och pappa!!!
Nu väntar jag på snön
Jag är när det gäller naturens speglingar en obotlig romantiker. När det snöar ute och det gnistrar som av stjärnor på mark och träd, när andedräkten står som en skir dimma ur munnen, ja då blir jag glad. Nästan sådär fjantigt, barnsligt och oförskämt lycklig! Det samma är när träden löv färgas av höstens alla vackra färger, när träd och buskar knoppas på våren eller när sommaren lägger sig som en varm famn och omsluter oss i sin värme, ja då blir jag lycklig! Varje dag när jag vaknar och tittar på min dotter känner jag lycka och tacksamhet att jag får vara här, andas och leva. Likaså varje kväll när jag det sista jag får göra innan jag somnar är att pussa min dotters panna, ja då är fylls jag av en vördnad inför livet och allt det ger. Det är faktiskt så att att Sonias död men framförallt hennes sjukdom och hennes envisa kamp och aldrig sinande framtidstro har gjort mig än mer tacksam för det jag har i detta nu. Att jaga en lycka när den redan finns precis här och nu, det är det ingen mening. Se först det du har, sedan kan du alltid drömma för drömmar föder tankar till förändring.
Jag vill ha jobbet jag sökte, går som på nålar och väntar tålmodigt även om det är svårt, så håll tummarna för mig, jag vet att Sonia gör det :)
Hur var det nu? Vara tacksam för det jag redan har? Ja just det, men å så gärna jag vill ha snö...
Jag vill ha jobbet jag sökte, går som på nålar och väntar tålmodigt även om det är svårt, så håll tummarna för mig, jag vet att Sonia gör det :)
Hur var det nu? Vara tacksam för det jag redan har? Ja just det, men å så gärna jag vill ha snö...
Dagarna går, ibland är det svårt att hänga med i alla svägnar
På ett sätt känns det som att jag suttit inne i flera veckor och jobbat tillsammans med K på vår C-uppsats men i samma andetag känns det som att jag inte varit hemma något alls. Tröttheten kan vara en faktor som spelar in eftersom det inte verkar spela någon roll hur mycket jag sover så är jag fortfarande lika trött. Antar att sorgen över att ha förlorat Sonia har tagit ut sin rätt. Stunder kommer när jag bara vill skrika rakt ut över orättvisan att hon är borta när jag (egoist) bara vill ha henne här hos mig. Exempelvis skrev jag ett tack i uppsatsen tillängnat min syster eftersom hon är den som varit den som hela tiden trott på mig i mitt val att bli lärare. Hon är den som trott på mig när jag själv inte gjort det. Hur som haver, förstå hur oerhört fel det kändes att behöva skriva ett tack som hon aldrig kommer kunna få direkt... Sedan ikväll tittade jag på ett av våra favoritprogram , One tree hill, där Lucas äntligen friade till Peyton och allt jag ville göra var att ringa Sonia och skvallra om det fantastiska som hände i serien precis som jag ville ringa och berätta att jag var bakis i lördags. Sonia älskade att ringa och berätta om hur bakis hon var och om hon inte var det skrattade hon gott åt min ynklighet och fjantiga löfte om att aldrig mer dricka. Ja fy fan jag saknade henne till och med när jag gick inne på godisbutiken i lördags och plockade bland några av våra gemensamma favoritgodisar. Minnen och ett gemensamt förflutet skapar saknad och på ett sätt är jag glad att jag saknar för det betyder att jag har mina minnen kvar!
Alla mina fina fantastiska vänner som bryr sig om mig och min dotter, ni som gör att mitt leende och min glädje aldrig är långt borta, Er vill jag tacka för er kärlek! För Er skull, för mina föräldrars, för min dotter och för Sonias skull ska jag alltid fortsätta framåt och aldrig stanna. Visst ska jag se bakåt, minnas och begrunda men aldrig stanna utan alltid fortsätta livets väg, framåt!
Alla mina fina fantastiska vänner som bryr sig om mig och min dotter, ni som gör att mitt leende och min glädje aldrig är långt borta, Er vill jag tacka för er kärlek! För Er skull, för mina föräldrars, för min dotter och för Sonias skull ska jag alltid fortsätta framåt och aldrig stanna. Visst ska jag se bakåt, minnas och begrunda men aldrig stanna utan alltid fortsätta livets väg, framåt!
Idag har det brunnit på Viksäng
Ibland händer ingenting på väldigt länge vilket är skönt och biland sker saker som gör en illa berörd. Så skedde idag när ett äldre pars bil började brinna på parkeringen vid Viksäng centrum. Då jag bor granne med paret har jag sett dem åka omkring i sin bild år ut och år in och vårdat den ömt vilket gjorde att jag kände lite extra med dem. Detta till trots kunde jag inte låta bli att ta några bilder som jag sedermera sände in till VLT. Ja jag erkänner att jag är nyfiken också...
Dagarna långa spenderas nu tillsammans med min kurskamrat K eftersom vi jobbar för glatta livet för att bli färdiga med vår C-uppsats innan helgen. Tror tyvärr att vi måste ta måndagen till hjälp också även om det hade varit skönt med en dags återhämntning innan den nya kursen sätter igång på tisdag i "Äckeltuna".
Saknar Sonia varje dag, varje stund!
Dagarna långa spenderas nu tillsammans med min kurskamrat K eftersom vi jobbar för glatta livet för att bli färdiga med vår C-uppsats innan helgen. Tror tyvärr att vi måste ta måndagen till hjälp också även om det hade varit skönt med en dags återhämntning innan den nya kursen sätter igång på tisdag i "Äckeltuna".
Saknar Sonia varje dag, varje stund!
Lokal kändis?
Jag tror att Sonia tar hand om mig - fortfarande!
Jag vill tro att det är så, jag vill tro att hon kommer fortsätta guida mig i mitt liv och kring de val jag kommer göra. Givetvis kommer jag göra en hel del felaktiga sådana men det ser jag bara som en del av livet. Jag tänker mer kring de där svåra valen, då jag kommer vilja en sak men ändå gör en annan, den rätta saken. Då tror och hoppas jag att syster kommer guida mig rätt, både genom att jag tar med mig hennes råd i tanken och genom hennes själsliga närvaro.
Tänk att dagarna går och på ett sätt blir saknaden och tomheten större och värre hela tiden. Det är nu det verkligt jobbiga sätter in och jag saknar henne så mycket, det finns ingen rättvisa i att hon skulle plågas till döds, hon som sken som solen och inte ville ge upp. Rättvisa, nej verkligen inte men det hände och faktum kvarstår att vi alla måste finna glädjen i det vi gör och gå vidare i våra liv så väl för Sonias skull som för vår egen.
Puss på nosen!!! :)
Tänk att dagarna går och på ett sätt blir saknaden och tomheten större och värre hela tiden. Det är nu det verkligt jobbiga sätter in och jag saknar henne så mycket, det finns ingen rättvisa i att hon skulle plågas till döds, hon som sken som solen och inte ville ge upp. Rättvisa, nej verkligen inte men det hände och faktum kvarstår att vi alla måste finna glädjen i det vi gör och gå vidare i våra liv så väl för Sonias skull som för vår egen.
Puss på nosen!!! :)
Sju "sjuka" saker - på uppmaning av Nippertippan
Jag har blivit utmanad av min kompis Nippertippan att skriva ner sju sjuka saker som jag har gjort, gör eller brukar göra. Hur svårt kan det vara?
1. När jag var liten brukade jag bita på mina tånaglar - idag håller jag mig till nagelbanden på fingrarna...
2. När jag är ensam eller bara med Thilde, ja då kan det dofta gott av kvinnliga nyponros-fisar :O)
3. Innan jag går in i källaren måste jag öppna dörren och titta så ingen står bakom den innan jag törs gå in.
4. Enligt min dotter är jag en pinsam mamma (om det nu är en sjuk sak) som gärna hörs och syns och talar om vad som är rätt och fel.
5. Jag gillar att stoppa in en sur och en salt godis samtidigt i munnen, det är ljuvligt!
6. Klämma små pormaskar eller såna där "små gula" plippar är riktigt festligt!
7. Tycker att trampdynorna på alla våra hundar luktar gott, som vår gamla källare hemma, säkert mögel, hujedamig!
Nu ska jag njuta av Desperate Housewifes som jag vet att även min plutt-Sonia skulle gjort om hon kunnat! Förresten så vill jag att ni läser den fina dikten till Sonia som finns i Lottas blogg.
Tänk när alkoholen sätter in
Vad lustigt, eller ska jag säga vad sorgligt det är när alkoholen har gjort intrång i medvetandet hur oerhört känslosam man blir. I varje fall blir jag det. Sitter och lyssnar på musik på youtube och gråter vid tanken på alla minnen som kommer över mig, alla minnen jag delade med min syster som nu mer bara är mina egna. Minnen jag aldrig mer kan dela med Sonia. Jag avskyr min ynklighet som jag bara äger när jag är ensam, den jag bara delar med mig själv och ingen annan, den gör mig så liten och patetisk. En person jag inte vill vara men jag kan inte, fast jag vill, styra mina känslor i ensamheten. Jag saknar min lillasyster så oerhört mycket att ibland känns varje andetag som syra som vill fräta sönder mitt inre och den ända lättnaden skulle vara att bara få en lobotomi som gjorde att allt föll i glömska.
I allt detta patetiska försöker jag ändå sitta och nynna på gamla låtar och försöka vara glad åt alla minnen som ändå finns där. Minnen då vi dansade hemma tillsammans, lekte med barbies, hade våra hetska men givande diskussioner eller när vi bara satt tysta tillsammans och njöt. Tack älskade för allt vi delade och jag hoppas du ser att jag försöker vara den du tyckte om att jag var. Jag saknar och älskar dig varje dag, varje stund!
Lite mer sprit kanske?
Titta så fint det är vid Sonias grav idag!
Solen sken så vackert idag när jag och lillan cyklade ner till Östra kyrkogården för att hälsa på Sonia. Jag fick en stark känsla av att människor vallfärdar till alla bekantas, släktingars och ytliga bekantas gravar för att hedra dem idag för sällan eller aldrig ser man så mycket folk på kyrkogårdarna som vid denna dag. Jag säger såhär - en grav är en plats där softet ligger men hedra kan man göra var dag och på vilken plats det än må vara. Sänd en tanke, gör en god gärning eller tänd ett ljus var dag och kväll. Det är inte graven som är den viktiga platsen men den är skön att ha. En fridens plats, en plats till eftertanke och lugn.
Jag har precis svidad om här hemma för att om en timme bege mig på Halloweenfest tillsammans med min goda vän A-S och hennes familj. Vi ska besöka en familj som jag aldrig varit hos tidigare och det ska bli riktigt trevligt. Frågan är bara - var är min kavaljer? Ja just ja, jag har ingen och jag lyckades visst glömma det för en sekund...
Fina vänner och bekanta har jag. Jag har sagt det förut men det tåls att säga igen och igen och igen, jag är lyckligt lottad och jag uppskattar er vänskap och kärlek mer än vad ord kan säga. Vänskap helar och gör mig varm inombords och det är oerhört starkt att se hur vänskapen påverkar oss alla på ett positivt vis. Så skål för vänskap och skål till er alla som sänder era varma tankar här i bloggen eller på annat vis, ni är uppskattade!
Skål var det ja!
Happy Halloween
