Ups and downs

Först blir jag heligt förbannad, sådär förbannad att jag skulle vilja slå till henne hårt över käften men det skulle förmodligen inte hjälpa just nu. Sedan blir jag ledsen, ledsen över att hon inte fattar att det finns andra vägar att gå än sorgens och smärtans. När jag har gått igenom dessa båda känslor känner jag mig bara uppgiven och trött. Hur kan det bli så här, hur kan det gå så långt? Inte bara en gång utan fler gånger utan att hon får rätt hjälp. Vi sviker våra medmänniskor när vi inte lyssnar och ställer upp. Samhället sviker gång på gång sina invånare som mår psykiskt dåligt och det kan och tar sig så tragiska uttryck. I detta fall är det en bräcklig lite varelse som inte fått den hjälp hon borde ha fått och de som står som förlorare förutom henne är hennes barn. Barnen behöver och älskar sin mor och de har RÄTT till henne. Inte bara idag utan i många år framöver.

Jag vill bara säga att jag förstår hur smärtan kan vara så outhärdlig och svår att det ända som känns lindrande är att falla ner i mörkret för att slippa känna. Men för att kunna ta sig upp måste man tillåta sig att känna allt det onda, först då kan man läka, det är min bestämda uppfattning. Du lilla bräckliga kvinna, du kommer läka, våga tro på det, våga tro på dig själv!

Trean?!!? Hur hände det här? Mitt lilla pyre som jag håller så nära mitt hjärta att jag ibland fylls av en sådan vördnad och stark kärlek att trårarna tränger fram genom mina ögon, hon började trean idag. Tiden går så fort, den springer fram och fast jag försöker ta till vara på varje minut med henne och spenderar mer tid tillsammans med henne än många föräldrar gör med sina barn hinner jag inte riktigt med i alla svängar.

Mamma åkte upp till S idag för att hålla henne sällskap där hon ligger på Karolinska och kräks på sin institutionerade ensamhet. Önskar dem en så mysig samvaro som det nu är möjligt i dessa kala och sterila rum. Jag är säker på att de med en god portion humor och omtanke om varandra kommer få tiden att gå.

Har nyss storstädat bakom spisen och gjort rent fläkten och allt annat äckligt flottigt i köket. Jag känner mig nyttig, fy fan vad bra jag är när allt kommer omkring. Nu ska jag kurera min antågande förkylning innan den tar hela mig i besittning.

Kommentarer
Postat av: Nippertippan

F-N vad DUKTIG du är!!!!!! Bakom spisen...jag är riktigt avundsjuk...Du, när och om vi ska fika imorgon, kan inte du ta med dig lite grejer...



Stackars du, du får inte bli sjuk NU! Du har ingen tid att vara sjuk nu. Echinagard! Den hjälper.



Krya på dig :)

2008-08-18 @ 22:05:09
URL: http://hemtillnippertippan.blogspot.com
Postat av: Sonia

Du vet hur det är syrran. Vi har gått varandra lagom på nerverna samtidigt som det har varit underbart att ha haft henne här. Nu väntar jag bara på att du ska sova över en natt. Kanske någonting i helgen om du har (o)tur. =o)

2008-08-21 @ 09:50:57
URL: http://jojis.blogg.se/
Postat av: Vania

Till Sonia: Jag vet precis hur det är. Det är underbart att man kan få vara så "irriterad" på någon och det faktiskt är tillåtet. Kärleken är sådan :)



I helgen blir det svårt men till veckan får Thilde sova hos mamma en natt så sover jag hos dig!



Puss puss

2008-08-21 @ 11:29:46
URL: http://vaniasyster.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0