så små att jag inte längre vet vem jag är,

jag tappar mitt namn, min identitet.

Du säger att jag är vacker,

du säger att du älskar mig,

att jag är allt för dig.

Jag har inget försvar,

jag är förlorad i dig.

Vem är du att rubba min världsbild,

att störa mitt egoistiska universum?

Hur i hela friden ska jag försvara mitt innersta rum,

den ända lilla vrå där jag förvarar mig själv, mitt innersta jag?

Snart har jag inget av mina murar kvar.

Är det så det ska vara, ska du ha rätten att rämna mitt pansar?

Jag vet inte om jag klarar det här,

den kärlek du ger.

Hur ska jag som aldrig fått känna denna värme kunna omsluta den?

Ändå är jag här i denna sena timme,

ändå sitter jag här och med helt mitt väsen svar jag - JA!