Året började tungt för mig, uppbrott och en känsla av att inte ha kommit någonstans här i livet. Jag hade länge känt mig otillfredställd på så många plan att jag inte hade en aning om var jag skulle börja för att försöka få någon typ av tillfredställelse igen. Sedan kvarstår ett  oundvikligt faktum och det är att Sonia finns med mig allt jag gör, alla mina beslut jag fattar. Känslan av att vara ensam kvar utan min syster är och förblir något av de svåraste jag måste stå inför varje dag. Hur mycket tid det än går har jag kvar en ibland förlamande sorg och längtan efter henne och hennes kloka ord och glada skratt. Min vilja att vända hennes bortgång till något positivt är många gånger långt ifrån enkelt och ibland vet jag inte hur jag ska lyckas alls. Ibland skärmar jag av mig helt från det mesta eftersom det blir för jobbigt att ta tag i känslorna som omger allt med hennes sjukdom och död. Hur som haver så är det så att Sonia hjälpte mig att ta mig ur den tunga början på året och framåt våren och maj började jag leva på nytt igen.

Våren och sommaren har varit som en lisa för själen, där sökte jag inspiration, där fann jag min engergi igen och någonstans i allt fann jag mig själv igen. Aldrig någonsin att jag skulle sätta mig själv i sista rummet igen, till det är jag för dyrbar för mig själv och för Thilde. Ja, min älskade dotter som börjar bli så stor, tiden rentav rusar iväg...

Det var inte med helt okomplicerade känslor som jag såg Thilde kliva in på min gamla högstadieskola när hon började sexan i augusti. Ibland känner jag att det går troll i väggarna på skolan men jag har ändå stor tilltror att det ska gå bra för henne där. Tänk, både min storesyster, min lillesyster, jag och Thilde har gått på samma skola, är det bra eller dåligt? Hur som har det kanske inte varit en helt enkel start för henne i skolan. Det är svårt att helt plötsligt befinna sig i en situation där allt inte kommer självklart utan du måste kämpa för det. Jag lovar att hon och jag tillsammans ska fixa skolgången galant, skolan är så in i helvete viktig och jag ska alltid finnas där för henne!!!

Sedan kom den ljuva underbara hösten med sköna promenader och hög luft som var skön att andas in - jag älskar hösten! I slutet av speptember befann jag mig av en slump på en fest med några gemensamma bekanta och där, helt oförutsägbart stod där den vackraste mest underbara man jag sett. Resten är historia - här sitter jag dagen före nyårsafton är så oerhört kär och planerar för första gången i mitt liv en framtid tillsammans med någon. Det känns så enkelt, så självklart och helt otroligt rätt och SKÖNT! Jag har hittat hem, det är jag säker på.

Med all min kärlek önskar jag er ett gott slut och ett gott nytt år!