Ett halvår har nu gått och det är fortfarande ofattbart...

att min älskade syster Sonia inte längre finns i livet, vid min sida, hos oss. Hennes livfullet, intelligens, generositet, rättframhet, humor och ibland dryghet lever idag bara kvar i våra minnen. Jag är så rädd att en dag inte längre minnas hennes uttryck, inte längre kunna få en levande bild av hennes mimik och kroppsspråk. Tänk om jag glömmer hennes röst, hur hon lät när hon var förmanande, när hon var mjuk och kärleksfull, när hon var arg eller glad. Rädslan över att inte minnas, att tappa allt det jag så innerligt vill hålla fast vid för alltid. Tack och lov att vi lever i elektronikens tid, Sonia är inte längre bort än en familjefilm sedan vi var små, en videofilm sedan midsommar 2008 eller någon av alla DVD-filmer där hon busar med någon av våra hundar eller festar med sina girls. Min tacksamhet är stor och närhelst jag saknar hennes röst eller hennes vackra uppenbarelse är det bara att slå på en film - drömma och minnas. En sådan stund kan jag nästan glömma bort för ett ögonblick att livet är annorlunda än vad det var klockan 14:30 för sex månader sedan. Jag hävdar fortfarande att folk som säger att sorgen går över snackar skit, jag kommer alltid sörja min syster även om sorgen kommer ta sig nya uttryck genom åren. Idag när jag satt vid hennes grav kunde jag inte sluta gråta, gråta för att Sonia inte fick fortsätta leva och delvis för att jag saknar henne så in i helvete mycket. Fortfarande rinner mina tårar varje dag någon gång. Jag säger inte att gråt är det enda som definierar sorg men för mig är det så, i varje fall just nu. Alla sörjer på sitt sätt och jag sörjer med tårar och ibland med ilska och ibland kan jag bara skratta rent hysteriskt för att allt känns så sjukt, så overkligt!

Idag vill jag hylla alla som orkar kämpa trots enorm motgång, de som vågar älska fast de inte får något tillbaks, de som ställer upp för någon som är i nöd, de som orkar lyssna fast de är trötta, de som ler fast de helst av allt vill gråta, de som ställer upp fast ingen ber om det, de som ger av sig själva fast de knappt något har.

Jag vill helt enkelt hylla alla "Sonior" där ute!

Älskade Sonia

åååå nu gråter jag med... finaste Vania...

Sorgen gör så ont i hjärtat, sorg är svårt att påverka.



Fina ord du skriver.

pussen och kramen

Fällde tårar i morse i bilen på väg till jobbet när jag kom på vilket datum det var... Tänker på henne o dig VARJE dag.

Vi kan väl pimpla i oss ett par glas en kväll o gråta o skratta lite ihop Vania!? ;-)

Det skulle jag tycka vara trevligt!



Du o din syster är så lika, lika vackra människor!



Kramar L.

Värst va tjatig jag blev då...;-)

samma här...

Jag och Nellan var där i Söndags och tände ljus....Nellan hade gjort en fin is-lykta också :)



Tycker som dig Linda W.....

Vi kan väl styra upp en mysig tjejkväll som vi brukar ha och minnas och prata över en massa vin.

Så skönt att vara med alla tjejerna, som kände henne och som upplevt massa saker ihop med henne genom åren. Det känns lite bättre då för stunden tycker jag att dela all sorg och samtidigt glädjen över att få vara hennes vän och ha kännt henne.



KRAM till dig Vania

Vania....Ord racker inte till.



Kramar fran Los stockholmos

Kramar om

Would you know my name

If I saw you in heaven?

Would you feel the same

If I saw you in heaven?

I must be strong and carry on

cause I know I dont belong here in heaven...



Would you hold my hand

If I saw you in heaven?

Would you help me stand

If I saw you in heaven?

Ill find my way through night and day

cause I know I just cant stay here in heaven...



Time can bring you down, time can bend your knees

Time can break your heart, have you begging please...begging please



Beyond the door theres peace Im sure

And I know therell be no more tears in heaven...



Would you know my name

If I saw you in heaven?

Would you feel the same

If I saw you in heaven?

I must be strong and carry on

cause I know I dont belong here in heaven...

Meet Me In The Stars

by Geri Mooren



As I am saying good night at the end of the day,

And you are not here, but many miles away,

My heart is so empty and so lonely inside,

As I wipe away a tear I am trying to hide.



I close my eyes and try to go to sleep,

But with the sadness inside I begin to weep.

Suddenly I remember what you once said to me,

Just meet me in the stars, waiting for you I will be.



When distance tends to keep us apart,

Remember I still hold you near in my heart.

When the night together, can't be ours,

Just close your eyes and meet me in the stars.



Meet me in the stars, I'll be waiting there for you.

With a bottle of wine and glasses for two.

Just close your eyes and there you will see,

Waiting in the stars, just for you I will be.



Remembering those words, I begin to smile,

And gently close my eyes, lessening the miles.

I can see the stars, oh how beautifully arranged,

But you are not there, no hug to exchange.



I sit alone waiting, with hope in my heart,

No longer wanting to be kept apart.

Suddenly in the distance, a shadow appears,

A tear rolls down my face and the image is clear.



There is no question it is you that I see,

Waiting in the stars, just like you promised to me.

You hold out your hand as you become near,

And put it in mine saying, "I miss you, my dear. "



Suddenly there's gentle music, filled with romance,

You gently pull me close, we begin to dance.

Just meet me in the stars, that is where I will be.

A special place in the stars just for you and for me



1000 kramar 150 mil ifrån



KusinVitamin

Läser och känner igen mina känslor i det du skriver. Vackra, älskade, underbaraste Sonia, sorgen och saknaden är enorm.