Sonia har alltid varit en tänkare och en poet, det är ingen nyhet för oss som kände henne. Jag sitter precis i skrivande stund och läsar lite dikter hon skrivit och det är med tårar av ledsamhet och lättnad som jag läste dikten jag snart kommer skriva ner. Ledsamhet därför att hon hade rätt och lättnad därför att Sonia och jag fann varandra innan det var för sent.

Systrarna mina.
Ni är vackra i er prakt.
Jag tycker verkligen det är synd
att vi inte har bättre kontakt.

Kanske är det på grund av åldersskillnaden
och att vi brukade varandra svika.
Eller så är det för att vi inte känner varandra
och att vi är så olika.

Jag skulle så gärna önska att vi stod nära.
Som syskon borde göra.
Men vi tycks hellre vilja ta avstånd.
Hur mycket kommer inte det senare förstöra?

Är det inte dags att vi knyter starka band
innan det blir för sent en dag?
Att få vara bästa vän med mina systrar.
Tänk er Monia, Vania och jag.

Sonia Ström 1998