Sitter på högskolan
Igår var vi iväg mamma, Kim och jag och bestämde allt kring skruttans begravning. Än är det ett par frågetecken kvar innan vi är säkra på att det blir som vi vill men datumet är satt till den 26/9 klockan 15:00 i Korsets kapell på Hovdesta lund. Det är en riktigt konstig känsla att sitta där och vara så saklig om döden, hon ska ha en sådan urna, nej usch inte det bårtäcket, det är för fult. Kan vi vara säkra på att huvudet ligger åt rätt håll i kistan och så vidare... Nu är det i varje fall klart och OSA är till begravningsbyrån på 021-12 44 42. Annonsen, den vackraste annons jag sett kommer att publiceras i VLT på lördag. Nu är det officiellt, Sonia finns inte mer och jag sörjer henne hela tiden. Tomheten är ett faktum!
Ett ljus i mörket är människors empati i detta svåra läget. Förstår att det blir jobbigt att förklara och prata med alla. Det blir svårt och koncentrera sig då.
Jag har börjat skrivit på ett tal men jag vill nog att prästen ska läsa upp det. Funkar det?
en till positiv sak i denna stora sorg, vi har fått lära känna varandra mer och det är ett privilegium.
1000 kramar
Jag har gråtit mig igenom det du skrivit om din älskade syster. Jag känner igen smärtan du går igenom, hjälplösheten och tänken och känslan att allt detta är inte sant. Jag förlorade min älskade vän i cancer för 2 år sedan, jag har fortfarande inte fattat. Vi var vänner sen vi var 3 och 4 år gamla och hon dog endast 32 år gammal. Visst inte min släkt, eller min syster, men hon var mitt älskade hjärta, min bästa vän och mitt allt i livet.
Ännu finns känslan att :*ska jag ringa henne, nu ringer hon..
Jag saknar att kunna ringa, att veta att hon finns där när jag behöver henne. Hon finns, men ändå inte.
Saknaden är lika stor nu som då och jag tror inte att den nånsin kommer försvinna.
Jag beklagar verkligen att din syster inte fick stanna. Jag känner er inte, men jag känner med er..
Jag tror aldrig att sorgen och saknaden ger sig,men man lär sig att leva med den. Man lär sig att livet går vidare även om man vissa dagar bara vill dö och försvinna.
Kärleken ni har till varandra finns kvar och kommer aldrig försvinna, den växer på nåt konstigt sätt. Och hon finns alltid vid din sida fast du inte kan se henne.
Hon vakar över dig, och kommer att finnas för dig när sorgen är som värst. Du kommer veta, du kommer känna.
Jag sänder massa styrkekramar till dig och din familj. Kram
För ett år sedan imorgon så dog min mormor, min älskade mormor i KOL. När min mammas svägerska sa orden: hon har avlidit, tyvärr , jag är ledsen, så stannade världen på något vis.. Hon var som min mamma, jag berättade allt för henne då min mamma inte har haft förmågan att vara mamma.. Detta är inte rättvist, hon var så ung, så vacker, har ju läst om henne i sommar.. trodde på henne.. Känner dig inte och kände inte henne heller, men skickar varma styrkekramar och vet lite vad du går igenom.. Jag kunde knappt fixa hösten förra året, de var den sämsta och hemskaste höst jag varit med om, men hon vakar över dig som alla skriver, och du kommer känna de.. Kram
Jag skulle vilja skicka hundra kramar till dig.
Massor av kramar och håll ut, det kommer kännas bättre sen. Ingen förväntar av dig att du ska vara stark, fokuserad och effektiv just nu. Det kan vara bra också att ha lite mer praktiska saker att ordna, det är en del av sorgarbetet.
Sköt om dig och de dina :)
Många varma kramar!
Vi är många som tänker på dig och familjen!
Vi tänder ett hoppets ljus för er alla!
Jannette
Vania!
jag har pratat ihop mig med ett par av tjejerna o som jag nämnde för dig tidigare funderar vi på att styra upp nåt på kvällen efter begravningen....Tänkte boka bord i Rosa rummet på Bill o Bob...Vad tror du om det? Om jag bokar för 20pers (vi tjejer är 12) räcker det då om du o Kim o några vänner vill följa med? Eller ska jag boka för fler?
Hör av dig till mig...mail [email protected] eller 0707-122550
PoK / Linda
hej vania, jag följer dig så här, fortsatt, på avstånd. njuter dina välformulerade rader, om jag nu får säga så... annonsen var fin och tårarna var många. hon gjorde skillnad, sonia. så mycket finare än så kan man inte göra under sin resa på jorden, tänker jag.
mina varmaste kramar, v
Hej Vania!
Skriver till dig för att på något sätt i alla fall visa min medkänsla i den ofattbara sorg som ni, som familj går igenom just nu.
Jag var tokigt flyktigt bekant med Sonia och har bara träffat henne några få ggr innan hon blev sjuk.
Men hon var UNDERBAR. Glad, positiv, en glädjekälla för alla oss som fick förmånen att lära känna henne. Jag är själv journalist, men var i jämförelse med Sonias förmåga att skriva och uttrycka sig en novis. Denna oerhörda förmåga att mitt i allt elände, förmedla en ändock positiv och detaljerad beskrivning av livets med- och motgångar.
Trots att jag främst fölt Sonias kamp på avstånd med några få personliga uppdateringar via mess på Arosportalen så är det ändå många tårar som rinner nedför mina kinder.
Mina tankar går till er, alla nära och kära som är kvar. Sonia var unik, och det är med glädje jag kommer vårda minnet av denna fantastiska tjej.
KRAM / M
Vania, annonsen i VLT var väldigt fin! Och jag är ju en av dom, som indirekt kände Soina genom dig och precis som du skriver så har hennes öde berört, väldigt väldigt mycket! Tänker på er! <3 Många kramar!
