Det är över nu, min syster finns inte mer...

Idag halv tre somnade min älskade syster in på lasarettet i Västerås till följd av proppar i lungorna. Nu finns hon inte mer, hon andas inte, hon är inte varm men hon är ändå så levande inom mig. Tack alla ni underbara tjejer som vågade, trotsade er rädsla för att komma och ta ett farväl av Sonia. Jag vet att hon känner er värme och kärlek i sin själ som finns och omsluter oss fast kroppen har lämnat jorden.

Nu ska jag försöka landa och förstå vad som hänt för att kunna föra hennes ljusa och positiva anda vidare.

Alla mina tankar och all min kärlek vill jag sända till er som älskar Sonia lika högt som jag.

Underbara Vania... du har ett varmt hjärta. Vi ska stötta dig och vi ska stötta varandra i denna svåra stund. Jag lider med dig, dina nära och kära.



Vila i frid älskade Sonia, nu slipper du lida och ha ont!!



massor av kramar

Vania, mina varmaste varmaste kramar till dig och dina kära!



Vicktoria

Tänker på dig och din familj gumman, massor med kramar fyllda med kärlek från mig.

Kram Karin

Tänker så på er i denna svåra stund.



Kramar i massor från Cecilia

En tanke till dig och er familj i denna sorliga stund sänds med varma kramar...

Mitt varmaste deltagande i denna svåra stund. Jag kände inte din syster, men jag följde hennes blogg. Så ofattbart att hon nu är borta...



Massor med tröstkramar från mig!

Jag pratade me din mamma idag på jobbet o inte trodde jag väl att det skulle gå så här fort... :(



krama om din mamma extra mycke från mig är du snäll... för det behöver hon nu efter allt som hänt...

har följt din systers blogg en vecka å jag vill bara beklaga :( vilken kämpe... många kramar

Jag kan bara beklaga, jag saknar ord!

Vania! Finner inga ord! Halsa alla sa gott fran oss i Amerika att vi tanker pa er! Kram!

Vania gumman! Är så ledsen för er alla, vill hitta ord men det finns inga. All min kärlek till dig och familjen.kramar/Lotta

Läste din systers blogg och hon verkade verligen vara en riktig kämpe, en sådan person som man aldrig upphör att beundra för jösses vilken viljestyrka! Helt otrolig och väldigt inspirerande inställning till livet

Gumman, du vet att jag finns där närhelst du och de dina behöver, vad som helst! Sonia kommer alltid att leva inom oss. Kramar Marie

Vilken chock! Läste din blogg igår på eftermiddagen och sedan nu... Jag vill inte ta in det du skriver. Det kan inte vara över så här bara. Jag hoppades på att de skulle hitta någon behandling, någonting. Det var så onödigt. En ung människa. Åh Vania... jag har inga ord. Så sorgligt. Så obegripligt. Så hemskt. Jag är hemma om du känner dig ensam, men jag törs nog inte ringa till dig. Du får ringa om du vill. Sköt om dig. Jag finns här...Kram!

Jag är en sån där hemlig en som följde Sonia på avstånd. Sådär i dörrhålet, och jag vill bara säga något. Vad som helst, men hittar inget bra.



kram till er. Från mig, Sara.