På lördag ska vi fira alla helgon - ja min syster kanske inte var ett helgon men nära på i min värld och på lördag ska jag tända ljus för henne, min mormor, min morfar, min farbror ,min farfar och alla andra vackra själar som finns någon annan stans och ser ner på oss levande. Vi måste vara en ganska patetisk syn där vi springer och irrar omkring på landets alla kyrkogårdar och tänder ljus för glatta livet. Vackert är det hur som helst!

I helgen som var åkte mor, jag, Thilde och Sonias sambo ut till pappa i stugan för att hedra en av Sonias önskningar. På söndagen tänkde pappa och Kim en brasa i spöregnet och tillsammans lät vi alla Sonias dagböcker brinna till aska, allt enligt hur syster ville ha det. Hon hade redan tidigare berättat för mig att hon absolut inte ville att hennes dagböcker skulle läsas av någon annan utan att det skulle kännas som en våldtäkt på hennes tankar och på hennes själ. Nyfikenheten i mig hade visst velat läsa det hon skrivit genom åren men jag respekterar och älskar min syster så pass att jag aldrig skulle svika hennes förtroende på den punkten. Sedan vet jag att om hon nu talat om att inget gott kommer ur det hon skrivit så varför läsa och bli ledsen av de skrivna raderna? Det kändes lite som en helig stund och jag vet att om Sonia såg oss så log hon och var stolt över att vi gjorde som hon ville och det känns både tröstande och skönt.



Förresten så sitter jag nu för tiden och surfar på en ny dator - tack för det, det känns rent ljuvligt!