Vi kom aldrig iväg till Karolinska i onsdags. Ni förstår att det som inte fungerade när Sonia var i livet fungerar knappast efter hennes bortgång heller. Blir så oerhört upprörd och ledsen när läkarkåren gång på gång sviker de löften de ger. Det kan vara att meddela ett provresultat, ringa och bekräfta en tid eller gälla liv och död, i samtliga fall (nära på) när det handlar om Sonia har läkarna inte gjort sitt jobb vilket är helt jävla oförlåtligt!!! Nu senast då så har tydligen inte kommunikationen fungerat mellan Centrallasarettet och Karolinska gällande obduktionsresultaten. Jaha...men om man som läkare har begärt in resultaten för länge sedan och inte fått dem, varför väntar man då till dagen innan man ska ha möte med de anhöriga för att kolla upp var de tagit vägen? Lite framförhållning kan ju tyckas på sin plats men som sagt, förvånad är jag knappast mest bara trött. Så vad händer nu? Jo Kim får ringa samtal för att i sin tur sedan vänta ytterligare en vecka på att få höra läkarnas hypotes (för mer än så tror jag tyvärr inte att det är) om vad som hände i samband med skruttans död och även vad som hänt med hennes cancer. Sådär ja, skönt att spy ur sig lite. Det är förbaskat befriande att få känna ilskan ta överhand i mellanåt i paritet till ledsamheten.

Annars går livet sin gilla gång, jag tittar på korten av Sonia och tänker att hon fortfarande är på något typ av resa och när hon verkligen är behövd, ja då kommer hon hem igen. Detta är det enda sättet jag har för att klara min vardag, tanken om att hon lever och har det gott någon annan stans.

C-uppsatsen fortskrider, eller ska jag säga "saktaskrider" framåt och idag ska jag göra mina två första intervjuer vilket ska bli skoj om än lite nervöst. Ska bli roligt att sammanställa resultaten framöver också.

Ikväll åker Thilde och hela fotbollslaget på High School Musical on ice i Globen och sedan flera dagar tillbaks har det diskuterats hej vilkt om vilka kläder som ska användas, hur håret ska vara, var i bilen de ska sitta och om de "snälla, snälla" får ha på sig mascara eller inte. Well, jag hoppas verkligen tjejerna blir nöjda med kvällen så de känner sig till freds. Själv tänker jag passa på att gå ner på after worken en sväng, titta på folk och bara insupa sorlet och atmosfären en stund. Faktiskt är det så att det kommer ta tid att kunna vara på Blue Moon utan att titta efter Sonia i vimlet, jag förväntar mig faktiskt att hon ska stå där med sin drink i högsta hugg och äga baren!