Idag finns det anledning att fira då jag har varit mamma i nio år vilket också betydker att jag har fått njutit alla dess underbara fördelar lika länge. Varje år vid den här tiden sedan 1999 får jag en underlig känsla inom mig som talar om hur lyckligt lottad jag är. Lycklig att jag fått ynnesten att bli mamma och vårda det människolivet och leda henne på sin väg genom livet. Det är ett privilegium att få bli förälder och just jag blev utvald att ta hand om min tjej och det kommer jag att fortsätta med så länge hon behöver mig - och mer där till. Tänk vilken härlig känsla det är att få älska någon så mycket och samtidigt lika självklart som jag andas få denna kärlek tillbaks. Så idag finns det verkligen anledning att fira, fira min älskade dotter!

En annan sak som å andra sidan inte kan firas över huvud taget  är det faktum att min syster går igenom ett helvete på jorden. Och tro det eller ej, utåt sett gör hon det med ett leende på sina läppar och jag kan inte för mitt liv förstå att hon orkar. Kanske är det så att styrkan finns hos den sjuke mycket mer än hos den som som är frisk, jag tror det.

Nu har pluttan legat på lasarett så länge och medan vissa saker så sakteliga blir bättre blir andra saker förvärrade. Hon har exempelvis ingen känsel alls i sin högerfot, en kraftig levärk plågar henne  var gång hon varit uppe och rört på sig och hennes skelning vekar inte vilja ge med sig. Det positiva är att hon fått tillbaks delar av sin aptit och att huvudvärken och illamåendet till största delen gett vika. Hon kämpar på, hon är pretty fucking amazing min syster!