Mötet

Ett känt ansikte i en korridor.
En omfamning, ett leende så kärt.
Ett litet pirr i magen och en flyktig tanke om vad som kunde blivit.
En smekning på min kind, en blick så varm, så lockande.
Artiga fraser om vad som är och vad som ska komma samtidigt som tanken är någon annan stans, på en förbjuden plats.
Önskar det hade varit jag och han, i varje fall för ett ögonblick.
En sista varm omfamning, ett viskande smeksamt ord i örat.
En sista möjlighet att insupa doften, känslan av närhet.
Må så gott, vi ses, ta hand om dig...
Om bara om hade varit och tiden funnits för oss, just då, nu.

Kommentarer
Postat av: Maran

vem?

2008-06-18 @ 09:05:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0