Såg precis på en video från din 27-årsdag.
Ett år lite drygt innan du börjatde få ont.
Ett och ett halvt år innan du fick veta vad det var som var fel.
Innan du fick veta att du hade cancer...
På videon sitter du och ler,
du fikar med familjen och har inga större bekymmer i livet.
Jag önskar att du hade fått stanna där,
som en frisk 27-åring.
Att du skulle dö blott 30 år gammal är ett öde värre än allt jag kan tänka mig.
Du, min fina, underara, älskade syster.
Du fattas mig var dag.
Det går inte många stunder utan att jag tänker på dig.
Mest tänker jag på dig när du var frisk och allt roligt vi hade ihop,
men ibland dyker bilder på dig sjuk och svag upp på näthinnan.
Bilder jag helst vill glömma.
För vem vill minnas sin lillesyster grå och livlös på en brits på akuten?

Tack Marie och Petteri för att jag och Thilde alltid är välkomna till er pärla i Dalarna!