Det kom ett litet brev...
Vania!
Jag har inte läst din blogg på lääänge, men har hittat hit igen.
Jag läste ikapp lite, och jag ville bara säga att även om Sonia inte stod mig jättenära, utan egentligen bara var någon som jag kände lite, så finns hon med i tankarna ändå.
Jag tror att alla kommer att bära med oss fina minnen av henne resten av livet, även när vi sitter på hemmet och är lite smågaggiga.
Förra veckan så var min son och lekte med en av sina klasskompisar, och jag ringde mamman till klasskompisen. Vi kom och börja prata om Blobben av någon konstig anledning (jag känner inte mamman sedan förut), och helt plötsligt så berättade hon att Sonia var en sådan fin vän till henne och hon talade så gott om henne.
Så vad jag ville säga är att hon finns kvar i allas våra hjärtan ändå, fastän hon inte finns här fysiskt. Vi glömmer inte bort henne!
Stor bamsekram!
Rebecca