Det kom ett litet brev...

Bara för några minuter sedan kom posten.
Jag ligger hemma och är sjuk med feber och snoreri.
Snoreriet blev inte ett dugg bättre när jag öppnade och brevet som kommit och läste innehållet.
Min bortgågna lillesysters bästis har gift sig!!!
Bara det är helt underbart fantastiskt,
och ännu mer att hon vill att jag kommer på festen som hon och hennes man ska ha i början av sommaren.
Jag började gråta som ett litet barn.
Dels av glädje och dels av sorg.
Glädje därför det är fantastiskt att två människor funnit kärleken, fått två barn och sedan efter många år bestämmer sig för att göra slag i saken och gifta sig.
Sorgen består i att min älskade Sonia missar ytterligare ett fantastiskt ögonblik i sina vänners liv.
Jisses som hon hade älskat att vara med och givetvis skulle hon redan för fulla muggar sitta och fundera ut vad hon skulle hitta på till brudparet.
Ett är säkert, en dikt skulle hon deffenitivt komma med!
Klart jag vill gå på fest och i hjärtat tar jag med mig min lillesyster!

Kommentarer
Postat av: Rebecca

Vania!



Jag har inte läst din blogg på lääänge, men har hittat hit igen.



Jag läste ikapp lite, och jag ville bara säga att även om Sonia inte stod mig jättenära, utan egentligen bara var någon som jag kände lite, så finns hon med i tankarna ändå.

Jag tror att alla kommer att bära med oss fina minnen av henne resten av livet, även när vi sitter på hemmet och är lite smågaggiga.



Förra veckan så var min son och lekte med en av sina klasskompisar, och jag ringde mamman till klasskompisen. Vi kom och börja prata om Blobben av någon konstig anledning (jag känner inte mamman sedan förut), och helt plötsligt så berättade hon att Sonia var en sådan fin vän till henne och hon talade så gott om henne.



Så vad jag ville säga är att hon finns kvar i allas våra hjärtan ändå, fastän hon inte finns här fysiskt. Vi glömmer inte bort henne!



Stor bamsekram!



Rebecca

2011-03-29 @ 14:12:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0