Ja jag vet att den är självförvållad men det till trots tycker jag att det är riktigt synd om mig nu. Faktum är att det varit synd om mig och mitt sketna bakfulla huvud ända sedan i natt när huvudvärken attackerade mig med full kraft. Såhär i efterhand tror jag att det hade med mitt och fröken L:s graciösa "hedbangande" i schlagerbaren på BMB att göra eller så har det möjligtvis med spriten att göra. Jag väljer att gå på det förstämnda då jag gärna vill se mig själv som en grymt begåvad "superska" av högsta klass i paritet till en sketen amatör. Hoppas ändå att mitt något avdankade anlete inta avskräckte den goda Nippertippan att följa med mig ut i vimlet fler gånger.

Soffan - here I come!

Fröken K jag har en! Eller rättare sagt, min far ägen en som jag haft i mitt hem ända sedan jag flyttade hemmifrån men viktigt att poängtera är att den fortfarande är just min fars och inte min. Pappa har nämligen när det gäller vissa saker en väldigt stark känsla om vad som är mitt och ditt och rätt och fel och rätt är viktigt fick jag lära mig när jag växtre upp. Visst finns det en viss irioni i det jag säger nu eftersom alla dessa "rätt och fel" kan bli lite väl överdrivna stundtals men annars är det helt sant viktigt ibland.

Tillbaks till borren och fröken K- visst skulle jag nu kunna hävda att borren finns men inte är till utlåning vilket skulle göra mig till en lite gris, en elak liten sate. Då jag vill vara precis det motsatta säger jag till fröken K att jag mer än gärna lånar ut borrmaskinen till dig du söta. Tell me a day och jag tar med den till jobbet så kan du komma förbi och hämta den. Här snackar vi inte handy-man utan handy-woman med stort W. Ring mig, jag står i katalogen! :)

Igår premiärspelade jag spelet Buzz hemma hos syster och hennes sambo. Min dotter och systerson var också med och spelade detta fantastiskt roliga frågespel som bara måste upplevas. Bortsett från att min dotter lackade ur på slutet och visade att hon är en dålig förlorare måste jag säga att  - wow vilket underhållande spel! Vad gäller min lilla dotter så trodde hon inte på allvar att hon skulle vinna men det är klart det blev jobbigt för en liten 9-åring att åka på stryk mot oss "vuxna". Faktum är att första omgången spelade hon riktigt bra, synd bara att det inte räckte till för att hålla hennes annars så goa humör på topp.

Äntligen fredag - längtar redan efter kvällens fruktiga vin!

Jag är en bekväm person som trivs i hemmets lugna vrå där jag gärna sitter ensam och myser med min dotter över en film eller en god bok. Visst uppskattar jag besök och att besöka andra men när klockan närmar sig kväll är det lugnet jag vill åt för att finna min inre ro och energi för att orka morgondagen. Givetvis finns det kvällar med sällskap jag aldrig vill ska ta slut, det kan vara i goda vänners lag, med systrarna eller med en älskare. Det är givetvis inte dessa kvällar jag pratar om utan de där andra när jag helt enkelt är för trött för att orka vara social men ändå för artig för att säga ifrån. Detta är den ena sidan av mig, den andra är att jag önskar att jag INTE var på det viset, att jag var mer "obekväm" av mig och älskade att ha mina vänner och min familj omkring mig hela tiden. Det är nämligen jobbigt att inte känna att jag räcker till alla gånger. De dagar jag vill vara hemma och "bara vara" för att jag är trött slits jag oftast ändå iväg för att vara social någon stans eller de dagar jag ska iväg är det ofta fler som vill ses just den dagen. Sedan är det så oerhört viktigt att få poängtera att jag är ensamstående till min dotter vilket betyder att hon måste "släpas" med till höger och vänster, även de gånger hon inte har någon lust vilket också kan skapa lite ångest inom mig. Visst ska barn "lära" sig att allt inte är roligt här i livet men det är ändå inte roligt att behvöva ha med ett barn som helst vill vara någon annan stans.

Sorry mina härliga bekanta men fröken Vania är en trött och slagen tös för stunden. Ge inte upp, jag kommer tillbaks med ny energi och sprudlande glädje, jag ska bara vila lite och sova lite och sitta ner en liten stund... Just nu vill jag vara hos min syster och gosa varje dag - hon behöver mig och jag behöver henne men detta till trots finns inte orken var dag, inte gör det mig till en dålig syster eller vän, bara en lite trött och bekväm en. Tur att hon vet att jag älskar henne ändå. Vet ni, det är det som är det bästa med att känna en person så väl, man kan kosta på sig att vara ärlig, ja vara precis den man är! :)

Det är redan onsdag och det går över mitt förstånd att jag nu bara har åtta arbetsdagar kvar innan jag tillsammans med min dotter och alla andra nära och kära äntligen ska få njuta av sommaren. För övrigt lovar jag att lagom till nästa fredag kommer sommaren vara som vackrast - solen värma och fåglarna sjunga en liten lite serenad för att hälsa mig välkommen till friheten.

Idag kom ett välkommet tillskott för mig i bloggvärlden då min väninna lilla Nippertippan från Soumi har bestämt sig för att börja blogga också, där kommer jag trivas, där kommer jag skratta och gråta åt hennes härliga humor och självironi. Läs henne gärna på http://metrobloggen.se/nippertippa.

Igår kom min kära syster hem från lasarettet, det var riktigt skönt att se henne i sin rätta miljö igen och kanske ännu roligare var att se hur hännes kära sambo fixade och donade hemma för att göra hemmet så användarvänligt som möjligt för henne. Han ställer verkligen upp och gör vad han kan -  kärleken är ett faktum. 

Igår var min dotter med sin gudmor och hennes familj, de badade och njöt av varandra medan jag var tvungen att jobba. Såna vänner är ovärdeliga, min M ÄR ovärdelig.

Åter till att vara sådär överdrivet trevlig och glad att jag kärks på mig själv i åtta timmar framöver... Tack och lov för Karin!