En vanlig torsdag
Dofterna skvallrar om att sommaren är nära. Solen skiner och det är så skönt att leva. Vi får aldrig glömma att uppskatta de små sakerna i livet!
Igår hade min dotter en underbar födelsedag vilket resulterade i att hon i går kväll hade svårt att somna efter allt stohej. Som förälder är det underbart att se sitt barn fylld av lycka och tacksamhet. I oktober ska vi båda åka med min goda vän och hennes dotter för att se Pelle Svanslös på Intiman, det var kanske den bästa presenten av alla. Rent generellt så uppskattar jag upplevelsepresenter för dem bär man med sig resten av sitt liv och minnen är underbara att ha och kunna plocka fram ur sitt innersta ibland.
Idag är det alltså en vanlig torsdag och jag ska passa på att ta en långpromenad och insupa alla dofter och all grönska runt Mälarens strand.
Tack alla för i går!
Coola flickor på Melodifestivalen i Västerås 2008! :)
Grattis Thilde på din 9-årsdag!
Idag finns det anledning att fira då jag har varit mamma i nio år vilket också betydker att jag har fått njutit alla dess underbara fördelar lika länge. Varje år vid den här tiden sedan 1999 får jag en underlig känsla inom mig som talar om hur lyckligt lottad jag är. Lycklig att jag fått ynnesten att bli mamma och vårda det människolivet och leda henne på sin väg genom livet. Det är ett privilegium att få bli förälder och just jag blev utvald att ta hand om min tjej och det kommer jag att fortsätta med så länge hon behöver mig - och mer där till. Tänk vilken härlig känsla det är att få älska någon så mycket och samtidigt lika självklart som jag andas få denna kärlek tillbaks. Så idag finns det verkligen anledning att fira, fira min älskade dotter!
En annan sak som å andra sidan inte kan firas över huvud taget är det faktum att min syster går igenom ett helvete på jorden. Och tro det eller ej, utåt sett gör hon det med ett leende på sina läppar och jag kan inte för mitt liv förstå att hon orkar. Kanske är det så att styrkan finns hos den sjuke mycket mer än hos den som som är frisk, jag tror det.
Nu har pluttan legat på lasarett så länge och medan vissa saker så sakteliga blir bättre blir andra saker förvärrade. Hon har exempelvis ingen känsel alls i sin högerfot, en kraftig levärk plågar henne var gång hon varit uppe och rört på sig och hennes skelning vekar inte vilja ge med sig. Det positiva är att hon fått tillbaks delar av sin aptit och att huvudvärken och illamåendet till största delen gett vika. Hon kämpar på, hon är pretty fucking amazing min syster!
Oroliga tider
Pappa ringde nu på morgonen och var så ledsen för systers lidande och han vill så gärna ändra universums konstruktion och ta på sig allt hennes onda bara hon slapp gå i genom det hon nu gör. Som förälder förstår jag resonemanget, jag skulle byta på bråkdelen av en sekund med mitt egna barn om det bara var möjligt. Det är oroligt och jobbigt för oss alla som älskar och står henne nära. Det är nära på en tärande, smärtsam oro som genskjuter mig ibland och för en sekund kan jag ibland tro att det bara är på låtsas. Kanske är det så att en del av mig vill stanna i den lilla drömvärlden bara för att tro att allt var som det en gång tidigare var. Där Jojis sprang på sina långa rangliga ben, fulla av blåmärken, en hästsvans uppsatt högt uppe på det blonda huvudet och glasögonen nerehasade på näsan. Jag ser bilden av min syster så klart som vore det i går och på ett sätt är det igår för vad är trettio år i sammanhanget när minnena är så levande? Det finns ändå några positiva saker som kommit ur pluttans cancer och det är att jag vaknat upp och förstått att kärlek är något som ska slösas och att hjälpa varandra har helt plötsligt blivit en självklarhet. Mor och far anstränger sig lite mer för att vara snälla mot varanda och det är fan i mig det minsta de kan göra. Mina vänner och bekanta och Jojis vänner och bekanta har nog alla fått upp ögonen för hur fragilt livet kan vara. Så jag säger som min kära syster och det är att det måste komma goda saker ur hennes helvetescancer och det är bara jag och ni som kan förändra, ge och älska.
Mitt löfte är att se till att ge mig själv energi och tid till reflektion så att jag orkar att vara en bra mamma, stötta och lyssna på min syster och på mina föräldrar. Vi är alla viktiga och ingår i ett större sammanhang, det får vi inte glömma!
Eftersom jag nu anser mig själv vara positiv måste jag också nämna något roligt från helgen och det är att i går vann min dotters fotbollslag sin allra första seriematch mot IFK med 5-2 och givetvis är jag som mamma oerhört stolt över tjejernas bedrift. Vidare gjorde de en formidabel insats på Saffets Cup i lördag där de avverkade fyra matcher i den stekande hetta som rådde. All eloge till dem!!! Sedan vill jag också tala om att jag uppskattar min mor och all hjälp hon ger mig och min dotter i vardagen, utan henne skulle inte mycket fungera alls och så vill jag pussa på min väninna "lilla M" också och tacka för en härlig lördagkväll. Vilka fantastiska människor det finns runt omkring!
Ullman
Ulrica alias Ullman, nu får du vara så vänlig att lämna en mailadress eller liknande så jag kan terrorisera dig där borta i de stora staterna. Det var pretty much vad jag tänkte skriva idag förutom att jag är förbannad att syster hamnar i kläm i sjukvården som vanligt. Om de bara kunde komma med klara besked på en gång, förstår de inte att hon lider?
Kaffe!
Ytterligare en helg till ända!
Första maj åkte jag, dotter och systerdotter till stugan för att tillbring ett efterlängtat dygn där. Syster skulle också ha förgyllt oss med sin närvaro men med lite bakslag med röntgen och annat skit som händer hela tiden kunde hon tyvärr inte följa med oss denna gång. I stället var hon tvungen att ligga hemma med en fruktansvärd migränliknande huvudvärk som så vitt jag vet inte ännu är borta. Håller alla tummar och optimismen i topp att det inte är något allvarligt som hänt. Hur som hade vi det mysigt i stugan där lilla pappa var den perfekta värden och kors i taket höll tjejerna nästan sams hela dygnet vilket brukar vara svårt för de båda viljestarka flickorna.
Hem i fredags för att gå på en mycket efterlängtad after work på Blue Moon Bar där "Du & jag" skulle spela. Precis som min lillesyster är det coverbandet det bästa jag vet - so far! Åkte ner med tre goda töser med hopp om en trevlig kväll vilket det också visade sig bli. Lyckliga jag som har så goda vänner. Det stuffades hej vilt på dansgolvet så när hemfärden närmade sig fick jag vackert ta av mig mina "tiocentimetare" och gå barfota, aj så ont jag hade. Vi snurrade runt i stan innan vi hittade det perfekta stället att stilla vår hunger på. Jag tryckte i mig en 150 g ostburgare med allt "guck" på. Det var den ultimata njutningen då den andra jag hade hoppats på snörpligt försvann... Ibland blir man lite konfunderad, rakhet är att föredra i min värld i varje fall.
Det mest tråkiga med kvällen var ändå att syster fortfarande mådde så pass dåligt att hon inte kunde följa med oss ut i vimlet. Känner mig faktiskt orolig över henne samtidigt som jag i min värld bara är fylld av positivt tänkande. Nu ska jag och dotter ta en långpromenad i det härliga vårvädret och jag vill önska er alla en underbar dag och glöm inte bort att slösa kärlek!!!
