Carina & jag gör vårt bästa



Vi fortsätter kämpa på :)



Prickigt ala 50-tal


Alla fantastiska tjejer som gjorde sitt bästa och visst fasiken var vi bra!!! =)

Fredagen inleddes med modevisning i ABB Arena. Ginatricot i samarbete med VIK bjöd på en härlig kväll med modevisning, buffe, vin, dessert och ett VIK-hockey som slog Huddinge med 4-0. Givetvis försökte jag mig på att "leka modell" också även om det kanske gick si sådär. Hur som haver hade vi jävligt skoj vi åtta tjejer som sminkade oss, böt kläder på rullande band för att hinna ut och visa upp oss i nästa outfit, försökte posa i takt till musiken och sist men inte minst försökte vi ge attan i att snubbla... Vi lyckades!!! Tack till Marianne, alla tjejer och Ginatricot såklart!

Lördagen inleddes med att jag låg länge och väl i sängen och tittade på både skidskytte och längdåkning och njöt i fulla drag. Lite senare när jag äntligen tog mig upp begav vi oss iväg på kryssning på den stilla Östersjön (tack och lov). Jag, M och båda småtrollen roade oss kungligt och rockade loss till Nanne Grönvall.

Nu så är den förhatliga tisdagen snart över och helgen närmar sig så sakteliga igen. På lördag är det dags att slå klackarna i taket, det var alltför länge sedan :)

Nu jag har jobbat lite över fyra veckor på min härliga förskola. Härliga ungar och härlig personal är ingen underdrift utan de har stöttat och kommit med en hel mängd gångbarat tips åt en nybörjare som jag. Tyvärr har jag nu varit hemma två dagar med en släng av magsjuka som så sakteliga börjar ge med sig. På fredag räknar jag kallt med att vara tillbaks på jobbet och ge gärnet som sig bör. Faktiskt är det också första gången sedan i måndags jag sitter vid datorn och det om något är ett säkert tecken på att jag inte mår bra.

Fredagen bjuder på en hel del skoj också när modevisningen i ABB Arena (Rocklundahallen) går av stapeln. Den är ett samarbete mellan Gina Tricot och VIK hockey och jag ska försöka göra mitt bästa för att inte snubbla och trilla ner för catwalken där ett par hundra tjejer sitter och tittar på Ginas fina vårkollektion. Var iväg i måndags och provade ut kläderna och jag känner mig nöjd med vad jag ska presentera. Hoppas allt går som det är tänkt och att det bara blir positiva effekter för Ginas del.

Lördagen sedan åker jag, min dotter, min väninna och hennes son en tripp över Östersjön som blivit en liten tradition för vår del. Det är supermysigt att få åka iväg och bara njuta av livets goda ett dygn, så till vida min vidriga åksjuka lovar att hålla sig borta.

Tack alla som varit och tänt ljus på Sonias grav den sista tiden, det lyser alltid så fint när jag kommer förbi där och det värmer mitt hjärta att veta att ni tänker på vår Jojis ni också.

Lev väl och ta hand om varandra!

Fem månader är mindre än ett halvår men längre än en evighet när det kommer till att tvingas leva utan den man älskar. Det är en oerhört svår sak att försöka skapa ett liv och en vardag utan Sonia vid min (allas vår) sida. Givetvis fanns det många stunder under hennes sjukdomsperiod som jag tänkte tanken på att hennes varelse inte skulle vara för evigt, men att tänkta det och att uppleva det på riktigt är inte alls det samma. Älskade Sonia fattas mig varje dag och ibland blir saknaden så intensiv att jag inte vet var jag ska ta vägen. Ibland blir ilskan så stor att allt jag vill är att skrika rakt ut och slå någon så hårt över käften att blodet sprutar. Faktum kvarstår att även om jag skulle få utlopp för känslorna skulle ändå saknaden och tomheten vara lika stor som tidigare.

Det finns ändå en stor tacksamhet inom mig, Sonias vänner och bekanta har visat sig så enormt gulliga och givmilda i sin egen sorg. De har bjudit med mig till både höger och vänster även om jag kanske inte alltid kunnat närvara. Sonias sambo, jag kan inte med ord beskriva hur mycket han betyder för mig. Somliga människor sätter helt enkelt spår i ens liv, visar sig vara mer än man trott när man minst anat det. Detta väcker givietvis en vördnad och en tacksamhet inom mig som jag är så glad att få uppleva.

Fem månader av outhärdlig sorg men ändå stundtals av stor kärlek också!