Jag tycker om när du tar på mig,
din närhet är allt jag vill ha.
Så levande av din beröring.
Jag faller,
jag fumlar,
jag tappar mitt namn.
Helt förlorad i dig,
vem är jag?
Är det det här jag väntat på?
Kan det vara så att det är just DIG jag väntat på hela mitt liv?
Att andas in dig,
att skratta med dig,
att älska dig...

Kan det vara så här enkelt?
Är det meningen att att känslan av att ha kommit hem och fjärilar i magen går hand i hand?
Tagen med storm,
bortförd till kärleken,
det är precis så jag känner när jag är hos dig.
Så snabbt har du blivit den viktigaste,
luften jag andas,
ljuset i min tillvaro.
Dig vill jag aldrig vara förutan.
Nu och till evigheten!