Förvirrad
Ångest är en annan sida av mig som jag inte kan förlika mig med och sedan min syster blev dålig i cancer har den återkommit med full styrka av och till. Det är inte jag som är sjuk och ändå känner jag dödsångest och rädsla över en den ena en det andra. Ont i skinkan och benet - har jag också cancer? Ont i bröstet och armhålan - bröstcancer? En knöl/utbuktning på ena revbenet där det går ihop med bröstbenet - cancer? Allt som händer i min kropp just nu är av ondo då min hjärna och mina känslor inte riktigt synkar med varandra vilket är så frustrerande. Rent intellektuellt vet jag ju att jag är frisk men ändå går hjärtat igång och sprider en oro i hela kroppen. Jag vill inte ha det såhär längre, jag måste försöka finna min glädje och min styrka igen. Cancern har inte bara drabbat min syster utan oss alla och jag tror att jag reagerar som jag gör därför att min rädsla att förlora henne är så stor och däregenom måste jag erkänna min egen dödlighet och sårbarhet vilket är mer än jag klarar av.
Positiva saker - Spanien är i EM final vilket är underbart och i helgen är det Aroscupen i Västerås vilket innebär att hela staden är invarderad av glada fotbollsbarn och undommar som tävlar och har roligt tillsammans. Antagligen kommer en och annan ung flicka och pojke även bli förälskade i helgen och när den är över skiljas i tårar och hoppas på att mötas i nästa års cup igen :)
Just ja - sista tentan för terminen i specialpedagogik är godkänd vilket officiellt betyder att jag har SOMMARLOV fast jag jobbar!
Neeeeeej
Inte för att Sverige förlorade utan för att de gav bort vinsten genom en urusel första halvlek.
Jag har följt deras kamp och vet hur bra de kan spela. Ni såg väl matchen mot Spanien?
Så skulle de ha spelat, då skulle de ha vunnit, kanske.
Visst hade det ändå varit roligt att fått se Sverige i kvarten, kämpandes mot Holland.
Förmodligen skulle det ändå ha tagit slut där men ack så härligt det skulle ha varit.
Ja ja, ingen idé att gråta över det som redan varit.
Nu ska jag och gosan krypa till kojs här i stugan och jag kan garantera att vi komme vaggas till söms av min kära fars snarkningar. Detta är livet när det är som bäst och på fredag kommer, syster med sambo, mamma, bästa väninnan M med sin familj. Life is great!
Mötet
En omfamning, ett leende så kärt.
Ett litet pirr i magen och en flyktig tanke om vad som kunde blivit.
En smekning på min kind, en blick så varm, så lockande.
Artiga fraser om vad som är och vad som ska komma samtidigt som tanken är någon annan stans, på en förbjuden plats.
Önskar det hade varit jag och han, i varje fall för ett ögonblick.
En sista varm omfamning, ett viskande smeksamt ord i örat.
En sista möjlighet att insupa doften, känslan av närhet.
Må så gott, vi ses, ta hand om dig...
Om bara om hade varit och tiden funnits för oss, just då, nu.
Parallell i fotboll
När jag ser min dotter spela fotboll och kämpa för sig själv och sitt lag, trycka sig igenom ett helt försvar för att till slut få in en fullträff som gör att motståndarnätet står som en strut, ja då känner jag mig stolt som få. I förrgår när hon fick lägga en straff för laget kände jag mig löjligt nervös, ja skillnaden var inte så stor mot Sveriges straffläggningar 1994 om sanningen ska fram. Mitt modershjärta klappade hårt i bröstet och ett skrik av glädje undslapp min mun när hon som genom ett trollslag satte straffen rätt upp i nättaket. Det var en bra dag. Nu hör jag till dessa föräldrar som är är precis lika uppmuntrande när hon inte gör mål heller så länge hon kämpar för laget och det gör hon alltid.
Någon som såg Sverige - Grekland igår? Jag gjorde det tillsammans med min mor och min dotter. Jag och mamma delade på ett par kalla öl medan lillan fick ett glas läsk och lite chips tisdagen till trots. Vi har nämligen bestämt att inte äta något godis mitt i veckan och det har faktiskt gått riktigt bra att hålla men igår var det ju ändå fest, i varje fall i mitt huvud. Parallellen är då enligt mig att det faktiskt inte är så stor skillnad på att se sitt barn spela fotboll kontra landslaget. Båda bjuder på spänning och stoltheten är ett faktum när det går bra för dem precis som jag känner med lagen när det inte gått fullt så bra. Fotboll är fotboll så länge jag som åskådare njuter av spelet, ända skillanden skulle då vara att knattarna på 7-mannaplanen möjligtvis har en renare passion för sporten och fortfarande njuter av leken.
Igår var en bra dag. Jag fick gosa med min mor, min dotter och min kära syster. Hon kämpar på och jag är så stolt över henne!
Idag ska det bli ytterligare en bra dag, en kärlekens dag! Mina två äldsta gudsöner slutar skolan, tvåan respektive förskoleklass och jag vet att deras familj kommer fira början på sommarlovet med god mat och massa gos. Själv ska jag besöka vattendraget och insupa allsång, dofter och annat smått förhoppningsvis tillsammans med M och dotter.
Jag är bortskämd av min familj och mina vänner!
Nu ska ni får höra hur jag har det i min vardag. Jag kan gnälla stundtals över min dåliga ekonomi och hur jobbigt det är att leva på luft vidare tycker jag det känns hemskt att tala om för min dotter att vi inte har råd med en det ena en det andra. Ibland känns det lönlöst att jobba extra när de pengarna bara fyller de hål som redan grävts föregående månad. Det kan till och med hända att jag sjunker så långt att jag välter mig i självömkan. Sedan brukar de mest fantastiska saker hända...
I lördags natt när jag kom hem till mig efter en härlig kväll i goda vänners lag väntade en stor överraskning på mig. Min lillesyster Sonia som för övrigt var gullig nog att vara barnvakt åt min dotter hade under hemlighetsmakeri smusslat in en helt ny dator till mig. En dator som hennes älskade sambo byggt till mig, till MIG! Jag kan inte för mitt liv förstå att han gjort detta för min skull eller vad det nu beror på men min lycka är total. Min gamla dator som jag för övrigt också fått (av min far) höll på att säcka ihop så det var i grevens tid. Fullkomligt ödmjuk är jag inför denna gåva!
Sedan när jag igår kom hem från högskolan efter att svettandes ha suttit och skrivit det sista på tentan i specialpedagogik som skulle lämnas in igår mötte mig en syn på köksbordet. Där hade min kära lillesyster lagt upp två fina vita bh: r som hon inhandlat åt mig för att göra mig glad. Förutom det hade hon köpt ett par shorts och en topp till min dotter som också blev överlycklig. Hon ville givetvis använda kläderna på en gång.
Som om detta inte vore nog brukar Sonia köpa små och stora saker till mig titt som tätt och vid flera tillfällen har hon räddat mig ur ekonomisk knipa. Mamma ställer upp dag som natt för mig och min dotter, utan henne skulle mitt vardagsliv bli svårt att få ihop över huvud taget då min dotter bara har mig annars. Pappa hjälper med allt han kan och åtskilliga är de gånger han ställt upp på mig och min dotter. Min väninna Marie och hennes familj gör allt för oss i form av att bjuda på mat, bjuda upp oss till stugan och skämmer bort oss rent allmänt precis som min vän Milla gör. Hon har i födelsedagspresent till min dotter (och mig) köpt biljetter till musikalen Pelle Svanslös på Intiman i oktober.
Vad vill jag då säga med det här? Jo, det spelar ingen roll hur jobbigt och motigt det är rent ekonomiskt ibland för det går ALDRIG någon nöd på vare sig mig eller min tös, vi har allt vi kan önska och mer där till. För att verkligen ta i från tårna vill jag säga att fy bubblan vilka härliga vänner och vilken härlig familj jag har. Lyckligt lottad är bara förnamnet!
