Idag har hon - min älskade dotter slutat fyran.
Fyraplättare - no longer, never again.
Det är ganska svårt att få grepp om hur fort tiden verkligen går ibland.
Speciellt som jag inte har något som helst problem att fortfarande se henne som fyra år,
givetvis till hennes förtret men non the less. Någonstans på vägen är hon min lilla sötnos, mitt lilla hjärtebarn och gud hjälpe att hon börjar bli stor och vill stå på egna ben ibland.
Nog är jag allt en liten hönsmamma ibland som försöker hålla henne lite tillbaks.
Det har nog tyvärr sina naturliga förklaringar i saker från det förflutna som när som helst kan komma till ytan igen och jag kommer inget ont, som jag kan påverka, hända mitt barn, min underbara dotter.
Hur som haver, första året på mellanstadiet avklarat och hon har klarat det galant trots en del prövningar.
Måste jag förtydliga att jag är en stolt mamma, en lycklig mamma?!