Att rättivsan är sällsynt här i världen har jag fått erfara genom förlusten av så väl min älskade farbror som min älskade syster då cancern tog dem båda från oss. Detta är jag medveten om varje dag, något jag håller på att lära mig leva med men något jag förmodligen aldrig till fullo kommer kunna acceptera. Min lilla syster som jag gråter över, som jag skrattar till minnet av, som jag är arg på men som jag mer än allt önskar fanns kvar hos mig. Mitt hjärta går sönder varje dag av saknaden men det helas också av kärlken.

Här om dagen fick jag så beskedet, det ofattbara och grymma beskedet att min vän K förlorat sin son, enbart fem dagar gammal. Han föddes med en kromosomrubbning som heter Edwards syndrom och vad jag förstår är döden oundviklig. Denna goda människa, denna fina mor, denna kärleksfulla individ förlorade sin son lika hastigt som hon fick känna hans hjärta slå. Vari finns rättivsan i att låta en mamma föda ett barn, uppleva den enorma kärleken för att i nästa stund bli berövad den och lämnas kvar med tomheten? Mitt hjärta gick i tusen - igen! Allt detta orättivisa och jävliga till trots vet jag att K är en kämpe och en positiv individ som med hjälp av sin man, sin son, sin familj och sina vänner kommer klara detta. All min kärlek, värme och styrka till dem alla!

Ingen bör lägga sin nedslagen av dagen varför jag säger att idag har varit en bra dag, en dag som nu är på väg mot sitt slut. Ta med leendet till sängs och dröm vackra drömmar!