Lilla pappa...
Orättvisor har jag fått erfara i mitt liv och pappas fall är det inget undantag. Att han ligger där han ligger idag har att göra med att det blod han fick på Sahlgrenska 1977 samt 1978 var hepatitsmittat, tack för det! Min far står inför sitt största medicinska ingrepp i livet (och han har genomgått ett antal) när han så snart det bara är möjligt ska få en ny lever. Detta är det sista han behöver i sitt liv men han har inget val om han vill fortsätta leva. Jag vill att han ska fortsätta leva, jag behöver min pappa så mycket!
Om två veckor, möjligtvis på Sonias dödsdag, ska pappa iväg och ta prover som kommer avgöra när, var och hur allt ska ske och jag hoppas vid allt jag håller kärt att det ska gå vägen!!!
Min fina vän...
ibland undrar jag hur mycket människor ska stå ut med? Vissa människor blir drabbade hela tiden och vissa glider fram på en räkmacka. Jag vill ändå tänka att allt som händer stärker oss i slutändan. Vi får mer empati och inre kraft, vi kämpar, vi ger inte upp!
Ibland vill jag vara liten och trösta mig med min pappa. Det gör ont i själen och se min pappa, apatiskt, äter inte själv, sitter i rullstol, blöjor, pratar inte... så innåt helvete jävla ont. Precis som med dig Vania, har min pappa varit en stöttepelare i hela mitt liv. Nu är det ett minne blott och det gör ont. Jag försöker hela tiden hitta livsglädje och det gör jag. LIvet är kamp och jag väljer och kämpa.
Finns här för dig och du är mer än välkommen till mig.
Många kramar och pussar <3
kramar om hårt och länge
Finaste du... Styrkekramar till dig.
Men vad är det du säger Vania??
Jag har nog aldrig i hela mitt liv haft sådan knottrig hud på mina armar och ben. Det här är ju helt obegripligt!! Jag hoppas du finner styrka- eller jag vet att du gör det Vania! Jag hoppas jag möter dig ute snart så du kan få en ordentlig kram. Men så länge säger jag KRAM!!!!
Älklingen min även om du måste vara stark så står du inte ensam, jag finns där alltid för dig både för glädje och för sorg. Kram
Många varma tankar till dig från mig Vania! kram
Många varma styrkekramar till dig, tänker på dig. Pöss
Ja, hur mycket ska man orka hantera? Och hur lätt är det att vara stark när man håller på att gå sönder av sorg och saknad??
Jag vet att du kommer finna styrkan att klara även detta. Och du har många som tycker om dig och stöttar dig omkring dig.
Varma kramar från Lotta <3
