Så sitter jag här på mitt kära extrajobb igen. Ett jobb som jag ska spendera hela fem (förmodligen soliga) veckor på i sommar. Här sitter jag nu men täppt näsa och öppen mun för att kunna andas. Hur smart gjort är det av mig som är dålig att att åka till jobbet för att vikariera för någon annan som är dålig, inte så värst misstänkr jag. Till mitt försvar har jag dock det eviga argumenetet att jag behöver pengarna, jag menar vad finns det för bättre argument? Inte ska jag väl behöva köra den långa harangen om att jag är mamma och har ett ekonomiskt ansvar gentemot min dotter heller? Tänkte väl att ni skulle förstå. Ändå sitter jag här och frågar mig själv inombords lite sött försynt vad sjutton jag gör här? Tänk så skönt det skulle vara att ligga hemma och mysa under täcket, hosta, snora och kurera mig i min egen takt. Slänga snorpapperna i toastolen som jag samlat på hög under dagen.

Innan jag åkte till extrajobbet nu i morse var jag uppe på Centrallasarettet i Västerås och gjorde en halsryggsröntgen och en ländryggsröntgen. Dessa båda var klara på en kvar och efteråt var den unga killen så vänlig och lät mig titta på röntgenbilderna. Vilket vackert skelett jag har enligt mig själv med min gedigna kunskap om anatomi... Varför har då jag varit uppe och röntgat mig? Jo, sedan cirkus en måndad tillbaks har jag haft lite ont i skinkan och domningar av och till i vänster vad och fot. Det känns som en "rinnande och kall" känsla när jag haft benet böjt ett slag. Vänstra skinkan värker eller ger ett obehag när jag inte rör på mig utan sitter still och felbelastar. När jag är uppe och rör på mig och är aktiv känner jag ingenting alls. Jag tror inte röntgen kommer visa något alls och när jag går till sjukgymnasten i morgon tror jag hon kommer klargöra för mig att jag har en begynnande ischias och att mina diskar i ryggen börjar bli gamla. Gamla som jag?! Pyttsan heller!