Jag förstår ingenting.
Villrådig,
förvirrad,
skör,
orolig,
förbannad,
rädd,
men mest av allt känner jag en stor uppgivenhet.
Så satans less på att inte förstå.
Så oerhört trött på att inget veta.
Vem är jag mitt i allt?
Jag är också viktig - så varför känner jag det inte?
Kan du förklara för mig min vän?