Så heter det visst när halsmandlarna opereras bort som Ullman upplyste mig om och det är precis det jag ska iväg och göra om två timmar. Sedan jag berättat för diverse människor att jag ska göra det här ingreppet har jag hört så oerhört många varierande historier om det att jag inte kan nämna alla utan bara en som roar mig.

Granntanten berättade att när hennes man gjorde ingreppet under lokalbedövning för många herrans år sedan vägrade han sitta kvar i stolen. Stark som en björn under pågående ingrepp reste han sig och gick ut. Det tänker inte jag göra, jag tänker sova gott, en djup och drömlös sömn under tiden de grötar i min hals.

Jag kommer förmodligen att ha min alldeles egna historia om hur det känns att göra en tonsillektomi efter att allt detta är över. Min största oro just nu är att jag ska kärkas tolv timmar efter sövningen som jag gjorde när jag opererade bort gallblåsan för nio år sedan. Det var ingen lek och nu kommer jag dessutom ha öppna sår i halsen. Annars? Jo, jag är förbaskat hungrig!