Sitter och väntar på mamma som ska komma. Efter det ska vi åka och hämta Kim för att gemensamt åka till begravningsbyrån. Fatta så sjukt det låter, sitta där och planera Sonias begravning som om det är något som görs var dag. Jag har ångest inför det här, jättestor ångest, så jag ska försöka hålla mig så saklig jag bara kan för att fixa detta. För mig är det viktigt att det blir rätt, fint och bra det som sker kring systers begravning. Det är nämligen oerhört betydelsefullt för mig att hennes sista "fest" ska bli ett fint minne för alla inblandade om än väldigt sorgligt. Tänk om Sonia har skrivit något mer kring sin egna begravning som vi inte hittat, tänk om vi gör något fel, något hon inte skulle gilla? Jag har fått lite frågor kring den och det kommer att bli en ljus och öppen begravning där alla som vill är välkomna. Ingen ska behöva känna att den inte kan gå för att den inte var "tillräckligt nära". Sonia själv tyckte inte om stängda begravningar. Hon ansåg att alla ska ha rätt att sörja och ta farväl om de vill och jag håller med henne. Det enda vi kommer behöva veta är givetvis om man vill vara med och fika efter begravningen då det är relevant att veta om det är 50 eller 150 personer som vill delta.

Ni som kände Sonia väl vet att hon älskade vita blommor, blommor över huvud taget var en an hennes passioner. Som liten njöt hon i fulla drag av "filipinerna" som givetvis var lupiner och inget annat. Vill ni sätta en blomma vid hennes grav så gör det, vill ni ha en handbukett med er så ha det, vill ni skänka en slant till cancerfonden så gör det men mest av allt så stanna inte hemma om ni inte har möjlighet till något av ovanstånende då er närvaro är det som räknas. 

Glöm inte bort att ni alla är värdefulla, glöm inte bort att ta vara på varandra!