Det i sig är inget unikt. Det var inte så att jag och Sonia träffades varje dag eller pratade i telefonen titt som tätt. Vår kontakts intensitet har gått i vågor precis som de flesta förhållanden antar jag. Skillnaden i detta nu är att det är fyra dagar och all framtid som är utan henne vilket känns mycket svårt att greppa. Redan har frågorna börjat rulla in från vänner, släkt och bekanta som frågar hur jag mår, att jag måste låta mig själv sörja och inte vara den starka som ska ta hand om allt. Jag är inte den starka, inte i detta nu. Jag skrev i bloggen dagen innan Sonia gick bort att musiken hjälper mig att få utlopp för mina känslor, det är en kanal för mig att öppna mitt flöde av exempelvis gråt eller ilska. I dessa dagar vill jag inte ens lyssna på musik, jag vill inte gå den "vägen" nu. Jag är inte den starka, jag lovar men jag vill ändå vara den som fixar allt, som tar tag i allt det svåra så att Kim, mamma och pappa ska slippa. Det kommer inte gå för de vill och behöver vara lika delaktiga i denna process som jag men jag önskar jag kunde skydda dem från det jobbiga. Jag tänker alltid att jag kan vara mer ledsen sedan, eller inte. Ledsen, ja herre gud det är egentligen en underdrift i det hela. Bäddade sängen idag och kom på mig med att tänka sist jag bäddade rent sängen för Sonia, hur svårt hon hade det, att inte ens kunna bädda sängen eller ta sig in i en dusch för egen hand. Sonia, älskade Sonia - den människa jag känt med den största integriteten av alla. Hon höll verkligen hårt på att klara sig själv och inte utelämna sig till oss in i det längsta. Jag vet att det måste ha varit så svårt, så in i helvete svårt för henne att släppa sin integritet och visa sig "naken" och tala om att jag kan inte det här, jag behöver er hjälp. Så jävla stark hon var!

Jag tror mig veta Sonias syfte på jorden nu - hennes syfte var att nå fram till människor och få dem att förstå att du lever här och nu. Ta till vara på nuet och se till att göra upp med ditt förflutna och VÅGA tillåta dig att leva och prova dina vingar. Framåt och vidare!!! För att jag ska försöka finna någon logik i skiten att hon inte finns längre är det så jag har valt att se på hennes död. Faktum är att det redan är flertalet personer som talat om för mig att de äntligen tagit steget till att förändra sina liv, tack vara Sonia. Det tycker jag är fantastiskt. Kanske är det så att just nu var det så många i nöd och i själasmärta att tiden var inne för henne att gå vidare, just för att vi alla verkligen skulle förstå att ingen tid är som nuet, i nästa andetag kan allt vara slut!