Jag vaknade i morse till väckarklockan efter några timmars orolig sömn. I natt har jag hållt min dotter extra nära för att få känna värmen från hennes kropp. Förstår inte vad som hänt, det är så overkligt. Samtidigt förstår jag att det är sant, mina rödgråtna ögon och svullna ögonlock talar om att det inte är en dröm, det är den karga verkligheten. Sonia finns inte mer och jag saknar henne så mycket. Det var inte den här vägen hon skulle vandra, inte nu, inte så här fort, inte någonsin. Jag känner mig andefattig, stympad och tom utan Sonia. Det är den bleka sanningen, här sitter jag och bölar som ett litet barn för jag är så arg, så oerhört förbannad eftersom det inte är såhär det ska vara. Allt är så jävla fel.

Syrrabs sambo, vilken underbar man han är! Hans omsorg och kämparglöd har burit Sonia högt och långt längre än hon skulle ha nått utan honom. Jag vill ge honom allt, jag vill ge honom, lugn och framtidstro. Jag vill ge honom allt han gett min syster för jag vet att hon aldrig vill att han ska känna sig ensam.

Lilla mamma och lilla pappa... Det finns inget naturligt med att se sitt barn dö, det är inte den ordningen det ska ske i. Jag ser min pappa som krymper och blir så liten, jag hör smärtan i min mammas röst och jag vet att vägen tillbaks kommer bli så lång för dem men de har redan lovat att försöka vara positiva för Sonias skull.

Min lilla dotter - om jag bara hade kunnat skona henne så hade jag gjort det men det var oundvikligt. Hennes så djupt älskade moster är borta och hon sörjer för att hon aldrig mer får träffa henne och att hon inte hann säga hej då. Hon sa att hon visste att jojis var sjuk och kanske skulle dö men hur ska en nioåring verkligen förstå vad det innebär?

Och lilla stora syster M - jag hoppas att du tar till dig det som hänt och förstår att livet är för kort för att kasta bort på allt skit som du gör. Det var en av Sonias stora förhoppningar som hon ville att hennes sjukdom skulle bära med sig och nu är det dags att inkassera tjänsten. Visa att du förstår ditt egenvärde, ryck upp dig och ge dig själv och dina barn den kärlek ni förtjänar.

Livet går vidare lilla pluppis-Sonia och helvetet ska frysa till is innan jag tänker låta någon i min närhet bli bitter och arg. Vi ska föra din ljusa anda och vackra själ vidare genom kärleken och vänskapen!

En dikt från Sonia:

Idag är det en bra dag.
Från en klarblå himmel skiner solen.
På verandan sitter jag
och njuter i favoritstolen.

Ännu doftar gräs och blomma,
ännu är dagen lång.
Men sknart ska dygnen kännas tomma
och det kommer inte att höras mer fågelsång.

Men jag ska inte bekymra mig om det än.
Jag ska endast tänka på här och nu.
Fortfarande är värmen min vän,
fortfarande lyser solen klockan sju.