Domkyrkan är vacker

Har varit hos tandläkaren och dragit ut en tand, ja jag lagade ett hål också. Hade ingen lust men ingenting blir bättre för att jag låter mina tänder ruttna sönder, det är inte så att Sonia blir mer levande för det. Snarare skulle hon skälla på mig om hon bara kunde och fråga vad fan jag tänker med.

Efter att jag var klar hade jag en sådan oro i kroppen, ville inte åka hem och sätta mig alldeles själv och samtidigt hade jag ingen lust eller ork att prata med någon heller. Kände att jag ville nå något "högre" om det nu går? Trampade till Domkyrkan, vår vackra domkyrka som jag för övrigt är döpt i och blev så glad när jag såg att den var öppen. Kyrkan var helt tom så när som på en tjej i receptionen. Min steg leddes fram till en svart ljuskandelaber där jag tände ett ljus för min farbror som dog i cancer 1994 och bad honom ta hand om Sonia och visa henne rätt. Sedan tände jag det hittills mest sorgliga men vackra ljust för min älskade lilla Sonia. En väldigt speciell känsla fyllde mig när jag gick längst fram i kyrkan för att  komma så "högt och nära" jag kunde för att nå hennes själ, jag kände mig vördnadsfull och rädd på en och samma gång. Jag hamade i ett tillstånd av litenhet där jag trots att jag inte vet om jag tror ändå bad Maria att vaka och ta hand om min syster, ett barn. Kanske är det så att när det blir för tungt så vill man tro? Jag vill tro eller egentligen ha bevis för att trots att Sonia inte var troende så är hon välkommen till värmen och ljustet, detta känns livsviktigt för mig. Både jag och Sonia har alltid trott på någonting, det onda och goda, ett andeväsen och det övernaturliga, eller kanske bara någon typ av energi. Bara hennes själ har funnit friden och sitt eget rofyllda Nangiala kan jag känna mig något så när harmonisk, så småning om i varje fall.

Idag kommer också något viktigt att ske men samtidigt är det något jag inte vill tänka på för mycket för det skrämmer mig och känns så oerhört konstigt och fel på något vis. De ska obducera min fina lill plutt, skära i hennes kropp för att ta reda på den exakta dödsorsaken. Jag vet att Sonia ville detta, på den punkten har hon alltid varit tydlig. Det är skönt att vi tänkte så lika om många viktiga saker, det gör det enklare för mig att förstå hennes beslut ibland. Själv får de göra vad de vill med min kropp om det kommer dit hän med undantag för mina ögon och min hud. Sedan har jag i nuläget sagt nej till forskning gällande mig själv av den enkla anledningen att det kan ta så oerhört många månader innan familjen får begrava den döde. Själv känner jag att jag inte skulle stå ut att vänta så länge med att få säga adjö till en älskad, och speciellt inte min syster.

Om tre timmar har hon varit borta i två dygn, vem hade kunnat ana att två dygn kunde kännas som en evighet, en vidrig evighet som bara blir längre?

Jag vill dela med mig mer av min syster och hennes fantastiska fantasi och skrivförmåga så därför kommer ytterligare en dikt av henne.


Jag har sovit gott i natt.
Precis som ett utmattat litet barn.
Hela dagen hade varit fylld av skratt.
Jag var som en busig katt som lekte med sitt garn.

Fulländade dagar är ovanliga och dyrbara.
Man måste ta vara på varje dyrbar sekund.
Låta sig fyllas av allt det underbara
som faktiskt kan vara borta i nästa stund.

Bättre än nuet brukar det aldrig bli.
Man kan bara minnas en härlig dag som man en gång har fått.
En dag som jag på alla sätt kände mig fri
och att jag har det bättre än vad jag förut har förstått.


Av: Sonia

Kommentarer
Postat av: Nippertippan

Skönt o "höra" att du "mår bra". Det vore bara dumt att hoppa över tandläkare och annat praktiskt tycker jag med. Det som har hänt kan vi aldrig gå tillbaks och ändra. Vi kan bara påverka stunden här och nu och på det sättet litet av framtiden.

Det är vackert med kyrkor och jag tror inte det spelar så stor roll hur man ser sin Kraft, bara man tror på någonting gott.

Sonias dikt är vacker... Hon förstod så mycket!

Sköt om dig, hela din själ och kropp ;)

2008-09-05 @ 12:25:25
URL: http://hemtillnippertippan.blogspot.com
Postat av: Ola

så fint du skriver vännen Ser bilder framför mig precis vad du gör och dikten är så fin



var rädd om dig



kramar

//Ola

2008-09-05 @ 14:12:54
Postat av: TT

Känner verkligen med dej/er.

Jag förlorade min syster för fem år sedan, och jag saknar henne varje dag.

2008-09-05 @ 15:30:43
URL: http://tyratok.blogg.se/
Postat av: Marie D

Ola berättade för mig igår vad som hade hänt..

Så nu sitter jag här me tårar trillande för kinderna när jag läst din blogg..

Känner så med dig och de är så enormt orättvist när en ung tjej bara rycks bort..

Du finns i mina tankar Vania..

Många kramar Marie

2008-09-05 @ 17:46:05
Postat av: Lotta

Jag sa förut att du skulle publicera mycket av det Sonia har skrivit, för hon skrev så målande. Tydligen är det ett släktdrag för du skriver lika målande du.

Jag blir glad när du publicerar hennes dikter.



Ingen vet hur man reagerar i en stor sorg. Domkyrkan är så mäktig precis som Sonia va.

Tänker på dig i massor!!

kramar i mängder

2008-09-05 @ 21:01:29
URL: http://lottak.blogg.se/
Postat av: Lillom

Du finns i mina tankar hela tiden!!!!! Beundrar dej för allt du delar med dig till oss andra mitt i all denna smärta och sorg!!!!

Ta hand om dig min kära kusin!!!

2008-09-06 @ 16:46:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0