Måndag hela veckan

Idag har jag varit om inte fullkomligt oproduktiv så nästan. Efter att jag följt lillan till skolan bryggde jag mig en kanna kaffe för det behöver jag ha för att vakna till liv och bli människa över huvud taget. Efter det åkte jag iväg och gjorde en intervju vilken för övrigt kändes givande för C-uppsatsen. Detta är alltså det enda produktiva jag gjort idag för när jag kom hem igen lade jag mig i soffan, satt på en film som jag ömsom såg, ömsom slumrade ifrån till. Hämtade hem lillan efter sex, stekte lite hamburgare och nu sitter jag så vid datorn och inväntar CSI och sedan säsongspremiären av Prison Break. En helt värdelös måndag med andra ord och jag är rädd för att tisdagen kommer gå i ungefär samma spår. Måndag hela veckan kanske?

Idag har lilla mamsen varit så ledsen över Sonia - mer än vanligt och tårarna rinner frekvent ner för hennes kinder. Önskar så att jag kunde lindra smärtan hos henne men detta är något som måste få värka klart innan det onda kan ändra karaktär till något inte fullt så smärtfyllt. Själv är jag fortfarande i något konstigt stadie av overklighetskänslor och jag är rädd för att jag kommer stanna där ganska länge. För jag saknar min syster hela tiden, hela, hela satans tiden!!! Med detta vill jag inte på något vis påskina att det är synd om mig för det är det verkligen inte. Jag har så mycket fint runtomkring som jag är glad och tacksam över. Det är ju faktiskt Sonia det är synd om som inte fick leva klart sitt liv och fortsätt skina som hon så gärna ville. Sprida sin positva anda till oss alla som så väl behövde det.

För övrigt ser jag fram emot en fredag med hockey, vin och trevligt umgänge men dit är det ännu några dagar...

Kommentarer
Postat av: Therese

Känner igen känslan du beskriver Vania, tomhet och förvåning och en overklighetskänsla som inte går att ta på. Det är en oerhörd tung ryggsäck att bära för oss som är kvar. Ett steg i taget, ett andetag i taget, en dag i taget...kram

2008-10-21 @ 17:08:18
Postat av: Lotta

Jag anser att man får tycka synd om sig själv framförallt i ett sånt här läge när sorgen är oerhörd tung att bära. Det kommer bättre dagar men tills dess är det någon bra dag sen blir det sämre igen... rätt var det är har det gått några bra dagar MEN vägen dit är lång.

massor av kramar från Snorstina

2008-10-21 @ 21:40:24
URL: http://lottak.blogg.se/
Postat av: Nippertippan

Att förlora sitt barn är onaturligt. Så ska ju det inte vara, tycker man, att ens barn dör före en själv. Så det är inte så konstigt att man tar det hårt. Död är definitivt och det finns ingen återvändå, vilket skapar frustrerande längtan tillbaka till tiden där allt var "som vanligt". Sådan sorg kanske blir mer som en "tillstånd" än "förlopp". Kramizar både till din mamse och till dig och lilltösen:)

2008-10-22 @ 21:09:51
URL: http://hemtillnippertippan.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0