Ikväll när jag tittar på Desperata housewifes är det det första avsnittet jag får se utan att på förhand fått information om det av Sonia. Tänk att det är så triviala saker som en tv-serie som kan få tårarna att rulla. Faktum är att min lillasyster var en tv-toka som svalde de flesta tv-serier med hull och hår och utöver det var hon enormt duktig på att återberätta vad som hände i dem. Detta resulterade i att om jag hade missat något avsnitt av en favoritserie kunde Sonia alltid oerhört beskrivande återberätta vad som hade hänt, så väl att jag lätt kunde föreställa mig händelseförloppet utan att blunda. När Sonia blev sjuk och sängliggande tittade hon på många av sina favoritserier för att fördriva tiden och ibland när hon ville avslöja intrigen fick jag vänligt men bestämt be henne låta bli. Det vill säga tills min nyfikenhet tog överhanden och bad henne berätta i stället. Så i skrivande stund när jag tittar på Bree, Edie, Mike och kompani känner jag en så oerhört stor saknad efter Sonia att jag inte kan låta bli att nästan vilja stänga av TV:n.

Blommorna står fortfarande prunkande på kyrkogården och varje dag jag är förbi har det varit något nytt ljus tänt för Sonia och det värmer så oerhört mycket. Tack alla ni!

Bra idag - Thilde är stolt över sina nya hål i öronen och jag är stolt över att vara hennes mamma!