Här sitter jag, lite lagom nervös och förväntansfull...
Den poetiska ådran i vår familj har alltid varit tillskriven min älskade, saknade Sonia även om jag också alltid tyckt om att skriva. Ibland har jag gjort några tappra försök att både skriva berättelser och dikter. Det sistnämnda har jag väl fått till några genom åren men det naturliga flödet med orden som Sonia alltid haft, nej det är bara en önskedröm att äga. Tänkte ändå såhär ett par dagar innan nyår lägga ut en dikt från mig.
I don't want to admit,
but when I look deep inside
I find a smaller me
who just want's to cry
Cry, cause she's lonely, sad
and out of luck.
She want's to move forward
but somehow always seem to get stuck.
Maybe it's wrong
always struggle fore love.
And that's why she ends up alone
no matter how.
Her shattered heart is
longing to belong.
For once in her life feel needed,
she's waited to long.
She looks at me from
deep within.
Sadly smiling:
You'll find love, you'll win.
Vännen! Jättefin! Det är fler än din älskade syster som har den ådran, lovar.
Hoppas du fortfarande är förväntansfull, det är ju en härlig känsla. Ha det bra på slutet av året så ses vi nästa år.
Kramar Anna
Från hjärtat skrivet, så sant d är givet!
Ha ett riktigt Gott Nyår Vania!
Jag håller tummarna för dig och hoppas att det nervösa, förväntansfulla blir så där toppen som bara en sån känsla kan bli i slutänden ;)stor nyårskram till dig
Du gör det igen, skriver så målande.
En stor eloge till dig.
Puss på dig och
GOTT NYTT ÅR!!!
Gott Nytt År på Er! Hoppas 2009 blir alldeles, alldeles underbart för oss alla!
Kram//E
