Har varken ork eller lust att ta mig för något idag. En cykeltur till Hälla med dotter var precis vad orken räckte till och det var väl förvisso inte så lite det när allt kommer omkring. Väl hemma möttes vi av min systerdotter som väntade på oss. Ska bli riktigt mysigt att få rå om henne ett dygn, vi ses för sällan nu för tiden och faktum är att jag anser det viktigt att kusinerna bibehåller en nära kontakt. Det finns för många flyktia bekantskaper i livet så de genuina och sanna bör man försöka hålla när sitt hjärta.

Vissa dagar då närhetstörsten är stor, då behovet av att få krypa ner i en varm stor famn är allt jag kan tänka på. De dagarna undrar jag varför jag ännu inte funnit min hamn, min likasinnade älskare att dela livet med. Samtidigt vet jag att så länge jag inte öppnar mig för möjligheten att någon vill och faktiskt inte kan låta bli att älska mig, så länge kommer jag att vara ensam. Tolka mig inte fel, jag trivs med mitt liv och allt jag har. Jag har ju faktiskt mer än många men visst längtar jag ibland, ibland... 

Positiva tankar skickar jag till Sonia som ska få hjälp med en annan behandling som börjar på tisdag. Håller alla tummar att den biter på cancern så hon bli bättre och det snart innan hennes ork tryter för mycket. Hon ger verkligen sitt smeknamn Tiger en innebörd!